Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plakatpolitik i riksdagen

Annons
Luddigt beslut. Med knapp majoritet beslöt riksdagen att göra en markering mot fas 3. Men beslutet är synnerligen luddigt. Arkivbild: Janerik Henriksson/Scanpix

Regeringen uppmanas av riksdagen att sätta stopp för att fler arbetslösa hamnar i den åtgärd som brukar kallas fas 3. Men det är sannerligen inte lätt för regeringen att dra någon slutsats om vad riksdagen egentligen vill. Beslutet drevs igenom av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Å ena sidan: Riksdagen anser att det finns ”anordnare som tar emot deltagare men som inte erbjuder någon meningsfull sysselsättning; deltagarna lämnas i en återvändsgränd av passivitet.” Felet är alltså att de får meningslös sysselsättning.

Å andra sidan är det också fel att anordnarna låter deltagarna utföra ”reguljära arbetsuppgifter och på så sätt skaffar sig gratis arbetskraft”. Felet är alltså att de får meningsfull sysselsättning.

Regeringen har medgett att det finns en del problem med fas 3 – och har redan sagt att det ska bli förändringar. Bland annat ska kontrollen över oseriösa anordnare skärpas och de långtidsarbetslösa ska få möjlighet att delta i utbildning.

Riksdagen skulle kunna lagstifta mot fas 3. Då hade regeringen varit tvungen att följa lagen. Men de signaler riksdagen nu ger är så luddiga att det knappast går att dra några bestämda slutsatser, mer än att fas 3 borde förändras – och förändringar är ju redan på gång.

Regeringen Reinfeldt behöver inte direkt skaka av nervositet, över att riksdagen återigen har gjort en politisk markering. Det är mest en påminnelse till Reinfeldt om att han leder en minoritetsregering.

De flesta är överens om att det är bättre att arbetslösa gör något än att de passivt ska lyfta ett bidrag från staten för att överleva. Men när vi gör något för att arbetslösa ska komma ut i arbetslivet, finns alltid en risk att åtgärden tränger ut vanliga jobb.

Det är ett dilemma som alltid har funnits. Så var det med beredskapsjobben på 60- och 70-talen. Så var det med de så kallade alu-jobben som blev den vanligaste arbetsmarknadspolitiska åtgärden under krisen på 90-talet. Göran Perssons regering införde ”plusjobben” som innebar att arbetslösa skulle höja kvaliteten inom äldreomsorgen. Men riktiga jobb var det inte fråga om.

Det finns förbättringar att göra när det gäller fas 3. Men när Socialdemokraterna försöker ge intryck av att de genom ett trollslag skulle kunna skapa en fantastiskt bra arbetsmarknadspolitik, så ger det ett oseriöst intryck.

Plakatpolitik, som att riksdagen gör ett uttalande, ger definitivt inte någon bättre arbetsmarknad.

Mer läsning

Annons