Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerdröm att göra en Selma

Annons
Världsbäst. Hon kunde berätta hon, Selma Lagerlöf. I dag är ”berättelse” ett modeord inom politiken. Prat om ideologier håller sig till bakgrundsbruset. arkivbild: Scanpix

Selma Lagerlöf, hon visste hur man skulle berätta en historia. Det räcker med några meningar för att alla tiders sagotant ska förhäxa läsaren. Det går inte att låta bli att fortsätta, även om man egentligen inte bryr sig ett skvatt om försupna präster, husmamseller eller galningar som tror sig vara kejsare.

Just ”berättelse” har blivit ett modeord. I politiken. Undrar vad Selma Lagerlöf hade tyckt om det? Hon hade i alla fall varit en hett eftertraktad medarbetare i vilket parti som helst i dag, som söker efter vägen framåt.

Kommunism, socialism, liberalism, socialdemokrati, kristdemokrati, islamism, ekologism, fascism, nationalsocialism –  listan på politiska ideologier kan göras lång.

Går man till skolböcker och uppslagsverk hittar man definitionerna. Ideologierna har växt fram under lång tid. En del, som socialdemokratin, är en sammansmältning av två systemtänkanden, den historiska kompromissen mellan socialism och liberalism.

Socialdemokratin blev den politiska ideologi och praktik som tyglade kapitalismens fria marknad och gav den ett mänskligt ansikte.

I veckan har ordet berättelse dykt upp två gånger i den politiska debatten. På DN Debatt i lördags skrev det socialdemokratiska kommunalrådet i Luleå Karl Petersen om sin egen framgångssaga. Socialdemokraterna har egen majoritet i kommunfullmäktige och väljarstödet beror enligt Petersen på att partiet i Luleå ”har en tydlig berättelse om vad vi vill göra med staden, nu och i framtiden.”

Kommunalrådet Petersen ger en rad exempel på denna lokala s-märkta ”berättelse”. Alla exemplen är av pragmatiskt kommunpolitisk karaktär. Det handlar inte om ideologi utan saker för att göra staden mer attraktiv. Bättre företagsklimat är en sådan åtgärd.

Kommunalrådet Petersens råd till S-styret är att prioritera ”öppenhet och lyssnande”. Det låter bra, men är knappast någon berättelse.

Kristdemokraterna är ett annat krisande parti. Det stormar runt partiledaren Göran Hägglund. En partiveteran, Ingvar Svensson, gav sig in i debatten och efterlyste en berättelse som kan lyfta KD, och hindra partiet från att blir en kristen politisk sekt, utan plats i riksdagen. Han kom fram till att det är etiken som är utgångspunkt för politiken – det unika för hans parti.

Ingvar Svensson såg inte mycket av detta i valrörelsen från KD:s sida. Partiet missade alltså chansen att ”berätta”, enligt hans analys. Men historien fanns faktiskt, den om ”verklighetens folk”, de som vill besluta det mesta runt köksbordet och hålla klåfingriga politiker utanför.

Uppenbarligen trodde inte KD:s partistrateger att historien var god nog och lät den överröstas av det allmänna alliansbruset.

Socialdemokraterna är det parti som lyckats hamra in en berättelse i det allmänna medvetandet i Sverige, den om folkhemmet. Hur det fattiga landet och fattiga folket genom hårt arbete revolutionerade privatekonomin för de breda folklagren och byggde den solidariska välfärden. Ideologin var ledstjärnan och motor i denna omvandling som blev –  en berättelse. I vissas ögon har den numera antagit formen av det förlorade paradiset, mer myt än berättelse.

Var vaksam nästa gång du hör en politiker börja gå på om ”berättelse”. Det låter gediget, men är ofta bara en tom floskel. Fråga efter ideologi och bevekelsegrunder. Låt dig inte förföras –  som av Selma Lagerlöf.

Mer läsning

Annons