Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regnet kom i vägen

Annons

President Hosni Mubarak var isolerad från sitt folk. Han gjorde grova felbedömningar om sina möjligheter att styra landet. Men han hade åtminstone någon kontakt med verkligheten.

Det verkar inte Libyens diktator Muammar Gaddafi ha. Han framträder i något slags ”intervju” i libysk tv, där han säger att han egentligen skulle vilja tala med ungdomarna. Men så började det ju regna ... Sedan håller han ett tv-tal som om möjligt är ännu mer förvirrat. Han kallar sina motståndare för ”råttor”, vilket är en synnerligen otäck signal. I Hitlers Tyskland gjordes filmer där judar jämfördes med råttor. I Rwanda beskrevs tutsier som kackerlackor i radiosändningar. I båda fallen slutade det med folkmord.

Klanerna spelar en tydlig roll i det libyska samhället. Det finns alltså informella lojaliteter inom nationen.

Klaner behöver inte vara något dåligt. Det är ett slags lösa familjeband. I bästa fall kan klanerna vara en del av det civila samhället. Klanen kan underlätta affärsuppgörelser. Klanen kan ta ansvar för familjemedlemmar som råkat illa ut. Klanen kan hjälpa till med bostad för ungdomar som ska arbeta eller studera på en annan ort.

Men nu kämpar diktatorn Muammar Gaddafi för makten. Vi kan anta att han kommer att utnyttja alla medel för att bita sig fast – eller åtminstone se till att han är skyddad under resten av livet. Det kan han göra genom att spela ut klaner mot varandra. Till exempel beväpna en klan för att slå ner en annan.

Exakt så gjorde den somaliske diktatorn Muhammed Siad Barre. Han jagades bort från huvudstaden. Men fortsatte att agera i det inbördeskrig som följde ända till sin död 1995.

Det värsta med Somalia är att omvärlden har accepterat att det blev som det blev. Stora delar av Somalia är fortfarande kaotiskt, 20 år efter att Siad Barre störtades.

Nu finns det också stora skillnader mellan Libyen och Somalia. Men bara tanken att Libyen skulle kunna gå samma väg är skrämmande.

Redan nu vet vi att omvälvningen i Libyen blev mer brutal än i grannländerna. Därför måste EU och USA vara beredda att göra större insatser i Libyen än vad som har behövts i Tunisien och Egypten.

Mer läsning

Annons