Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så kan vi syna SD:s luftslott

Analyserna är i full gång. Hur kunde Sverigedemokraterna, med rötter i öppen fascism, få 13 procent av den svenska befolkningens röster? Hur hamnade vi här?

Annons

I sociala medier rasar debatten. Det twittras, bloggas, debatteras och förkunnas åt höger och vänster och i grund och botten handlar det om att försöka förstå och greppa det som händer runt omkring oss.

Men i efterspelet blåser plötsligt en frisk fläkt genom debatten, som en ren ton i den sura klagosången.

Och lite otippat, så är det komikern Henrik Schyffert som står för den. I en krönika i Aftonbladet uppmanar han oss till att tvinga Sverigedemokraterna att prata om riktig politik, om frågorna som inte handlar om invandring och integration. Han vill att SD:s politiker ska få diskutera den tråkiga politiken, frågor som rör rondeller och miljöbalkar, i stället. Och han har en poäng med det. Vi, både svenska medier och politiker, har låtit SD sätta agendan under hela valperioden. Vi har låtit samtalet handla om invandrings- och migrationsfrågor, och vi har dansat efter deras mandolin.

SD fick 13 procent av rösterna i söndagens val. Det ger dem 49 mandat i riksdagen, vilket är en ökning med 29 mandat sedan valet 2010. Det är viktigt att poängtera att oavsett vad vi tycker om det, så har de blivit tilldelade de här platserna i riksdagen på ett demokratiskt sätt. Det är, oavsett anledning, det svenska folket som har gjort sin röst hörd. Men det betyder inte att SD nödvändigtvis ska få sätta agendan för den svenska politiken och den fortsatta offentliga debatten. Det svenska politiska landskapet, i sin komplexitet och breda omfattning, kräver mer än enkla och snabba lösningar.

Vi ska fortsätta granska Sverigedemokraterna, även när det gäller partiets mörkaste sidor. Men vi behöver också fokusera på den politik som inte handlar om invandring. Det är så vi synar deras politiska luftslott.

Mer läsning

Annons