Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så tufft för Annie Lööf

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

Klubban i bordet och Annie Lööf valdes enhälligt till ny ledare för Centerpartiet. De stående ovationerna visar vilka jättelika förväntningar medlemmarna har på sin nya ordförande – hon ska ta plats i regeringen och samtidigt föra partiet ut ur skuggan och bort från den hotande riksdagsspärren. Det är snudd på ett omänskligt uppdrag.

Helt klart är Annie Lööf det bästa Centern kan få. Hon har en perfekt cv för uppdraget – från landet, förankrad i rörelsen, utbildad, vältaligt debattstark och dessutom med en omvittnad social begåvning. Hon är inte bara politiskt kompetent utan också trevlig och medkännande.

Annie Lööf lyser av tillförsikt. Den utstrålningen är en nödvändighet för att kunna övertyga först sina egna och sedan möjliga väljare, att Centerpartiet är en politisk kraft att satsa på i dagens Sverige. En gång för inte så länge sedan var det så, då partiet under Thorbjörn Fälldin vann 24 procent av rösterna. Men det var då det.

Otydligheten är centerns största problem enligt Annie Lööf. Den diagnosen kan man sätta på andra partier – Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Ett stort parti och tre mindre som jagar efter sin egen själ och konkret politik.

Annie Lööf aktar sig för den konkreta politiken än så länge. Hon valde att tala om värderingar i sitt tal i går på Centerstämman. Hon hade inget val. Samtidigt är vackra ord om människors lika värde och en bättre värld inget som lockar nya sympatisörer. Vi har alla hört det förut, från alla andra partier. Inte blev det tydligare i alla fall.

Centerns värderingar bärs i dag upp av ett tio år gammalt idéprogram. Där står alla de vackra orden redan. Det mest konkreta är en viss EU-kritik och ett inlindat nej till Nato-medlemskap. Mycket mer behövs i dag för att centern ska skilja ut sig från den trånga mittfilen i svensk politik, där snart sagt alla trängs. Det mest logiska vore om Centern satsar sin tydlighet på sin gamla, numera eftersatta, hjärtefråga, miljöpolitiken. Alliansen behöver verkligen en stark röst här.

Maud Olofsson tog ansvar som minister och fick fullt upp med regeringsjobbet. Sådant slit är otacksamt. Annie Lööf ska nu kombinera denna roll med uppgiften som ständigt resande agitator. Det blir stentufft.

Mer läsning

Annons