Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SD och antisemitismen: Även i Polen är det ytterst få judar

Annons
Få judar kvar. Även i Polen hade Sverigedemokraternas Richard Jomshof kunnat säga: ”Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten”. Arkivfoto: TT-AP

Sverigedemokraterna anser att det mångkultulturella samhället är förkastligt. Sverige ska vara ett land av svenskar som gillar röda stugor, har julgran och tittar på Kalle Anka på julafton. Samtidigt vill Sverigedemokraterna framstå som ett demokratiskt parti som avskyr rasism, vilket formellt manifesteras med en rad uteslutningar. Låt vara att rasister som står nära partiledningen får vara kvar som medlemmar.

Men fasaden spricker lite då och då. Typ när vice talman Björn Söder säger att judar inte är svenskar. Eller när partisekreteraren Richard Jomshof intervjuas i Expressen den 8 april i år. Han får en fråga om den judiska minoriteten i Sverige.

”Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten”, svarar han.

Och han fortsätter så här:

”Jag har inga problem med den judiska minoriteten. Hade vi bara haft 20 000 muslimer här hade jag antagligen inte tyckt det var ett problem heller. Sen värderar jag som sagt religioner olika. Jag tycker att judendomen är en bättre religion än islam.”

Det är alltså andelen ”avvikare” som är problemet. Men blir de för många så blir det ett bekymmer för Richard Jomshof. Tänk om de dessutom organiserar sig och visar vilka de är. Typ att de klär sig annorlunda och talar ett annat språk.

Personer med muslimsk bakgrund i Sverige kan ju räknas i hundratusentals. Då blir det ett problem för Jomshof. Dessutom tycker han sämre om islam än om judendomen. Men inte heller judarna får bli för många, är den slutsats vi måste dra av intervjun.

Före andra världskriget fanns det tre miljoner judar i Polen. De utgjorde 9,5 procent av befolkningen. Det skulle motsvara en minoritet på 900 000 människor i dagens Sverige. Utan tvekan för många, för Richard Jomshof. Till skillnad från judarna i Västeuropa var det många judar i Östeuropa som inte assimilerades. Många av dem talade ett eget språk, jiddisch. I Polen fanns det judiska byar och stadsdelar. Det fanns 30 judiska dagstidningar och antalet tidskrifter kunde räknas i hundratals. De publicerades på hebreiska, jiddisch och polska. Polen var ett centrum för judisk kultur.

Antisemitismen fanns i Polen även före den nazityska erövringen av landet. Det stiftades lagar som begränsade judarnas möjligheter att verka. Judar förhindrades att arbeta i offentlig sektor. Det infördes lagar som sade att affärer måste vara stängda på söndagar, vilket drabbade judiska butiker.

Under kriget mördade nazisterna systematiskt den judiska befolkningen. Miljoner av Polens judar förintades i koncentrationslägren.

Efter kriget hade 100 000 judar överlevt Förintelsen. En del flyttade till Israel. Andra flydde från den kommunistiska regimens förtryck. I slutet av 60-talet blev det till exempel en våg av förföljelser mot judar.

I dag återstår ungefär 20 000–25 000 judar i Polen. Även om han hade bott i Polen skulle alltså Richard Jomshof kunnat säga: ”Nej, jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten”.

Mer läsning

Annons