Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sex och intriger till kvällsmaten

Annons
inflation i tevetablån. Reality-såpor har blivit ett knark för en hel nation, skriver Evelyn Schreiber. På bild: 2014 års kvinnliga deltagare i Paradise Hotel.  Arkivfoto: Fredrik Persson/TT

Jag sitter på en skumpig länsbuss och stirrar ut på ett landskap som sömndrucket sträcker på sig i vårsolen. Bussen stannar till och två unga tjejer kliver på. De ser ut som typiska tonårstjejer, med perfekt plattat hår, skinnjacka och tighta jeans. Jag tänker att jag förmodligen hade sett ut så där jag med när jag var tretton och gjorde allt för att få den snygga killen att se mig. Men jag har för länge sedan vigt mina morgnar åt snooze snarare än att fixa håret.

De sätter sig i sätet bakom mig och deras söta, tunga parfym skulle kunna slå omkull vilken ickeallergiker som helst. ”Men alltså, jag är SÅ taggad!” säger den ena tjejer. ”Ja jag vet, kan det inte bara börja typ nu?” fyller den andra i. Jag vet inte vad de pratar om och hade helt ärligt gärna stängt ute deras samtal. Men det finns vissa decibelnivåer som inte ens ett par hörlurar – eller peltos för den delan – bemästrar. ”Och såg du trailern? Man kan se den på Expressen, alltså jag DÖR” fortsätter den första tjejen. Samtalet mellan dem fortsätter och mellan alla superlativ börjar jag förstå vad de pratar om.

Det är en ny reality-såpa som ska börja på en av reklamkanalerna. Ex on the beach heter den och tydligen känner ena tjejen en av deltagarna, som är från Örebro. Eller ja, hon känner en kille, som vet vem deltagarens kusins frisör är. Men de hade lika gärna kunnat vara bästisar, av vad jag förstår.

De följande 20 minuterna fram till att vi rullar in vid Resecentrum pratar de ivrigt om vilka deltagare som är snygga, har fula tatueringar och om vem som kommer att ligga med vem.

När jag kommer hem googlar jag på programmet. Det beskrivs som en sexsåpa, där snygga svenska singlar skickas iväg till en paradisö för att ”hitta kärleken” – kodord för att supa, dra varandra i håret och ha sex framför kameror. Och vilka är det som tittar på det? Ungdomar, som tjejerna på bussen. De sitter böjda över datorskärmen med en popcornskål i knät och detaljstuderar när tjejer och killar i 20-årsåldern har sex och super värdigheten i bitar – i livesändning.

Vissa skulle kanske kalla det för en sexuell frigörelse, eller en feministisk sådan. Men programmens målgrupp består inte bara av vuxna normbrytare, utan av barn, vars sexuella referenser sladdar in på sniskan. Reality-såpor, ofta mjukporr paketerad i en fin inslagspåse, som det råder inflation av i tevetablån har blivit ett knark för en hel nation.

I veckan publicerade NA en insändare med ett förslag om att förbjuda skärmar med strålning på förskolor och skolor. Det är bara ett i leden av förslag som ska skapa en fullständig vadderad och trygg miljö för våra barn. Att låta sin 13-åring cykla utan cykelhjälm vore otänkbart, uppslagsverkets definition av dåligt föräldraskap. Men att låta sina barn konsumera intriger, avsugningar och svartsjukedrama till kvällsmaten – det är helt okej?

För några veckor sedan frågade jag min kompis syster, som är 12 år, vem hennes förebild är. Hon svarade Paow, bloggaren från Paradise Hotel. Jag frågade henne om inte Malala var en bättre förebild. ”Mala-vem?” frågade hon och såg på mig som om jag precis hade rimmat på latin.

Mer läsning

Annons