Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Så slösar Sverige bort de unga begåvningarna

Det kommer en vädjan från en läkarstudent från Alfta: De tänker slänga ut min kursare Aliyya till Azerbajdzjan.

Annons

Som att slänga utbildningspengarna i sjön, att kosta på läkarutbildning och sedan utvisa henne.

Hjälp oss att rädda kvar henne.

Samma kväll sitter jag och lyssnar på ett nyhetsinslag om en psykolog från Iran, Niloufar Jalali-Moghadam, som efter år av brottningsmatcher med svensk byråkrati ger upp och flyttar till Norge.

Väl medveten om att begåvning, kompetens och intelligens inte räknas som asylskäl måste man ändå ställa sig frågan: Vad grundar sig denna fyrkantiga människosyn på?

Under våren har partiledarna tävlat om vem som kan slänga ur sig det skarpast formulerade jobbkravet på utrikes födda. Sverige har beskrivits som ett fullständigt kravlöst paradis för lycksökare där vem som vill kan komma hit och bada bland bidragen. Men nu krävs ändring.

"De ska arbeta från dag ett" slår partiledare av olika valörer fast, spänner ögonen i oss som om någon skulle tycka annorlunda. Ingen invänder mot själva idén om att alla utrikes födda ska jobba för sin försörjning men möjligtvis lugnas endast en okunnig opinion för en stund eftersom alla vet att det hittills tagit sju år innan utrikes födda är etablerade på svensk arbetsmarknad.

Vi undrar förstås hur svensk byråkrati så snabbt ska anpassa sig till politikernas kraftfulla ambitioner. För ibland känns det som att Migrationsverket och Socialstyrelsen jobbar i motsatt riktning. Varför skynda på det som går att förhala?

Ta Niloufar Jalali-Moghadam till exempel. Hon är utbildad psykolog från Iran och flyttade till Örebro för en forskningstjänst på Örebro universitet där hon ansökte om svensk psykologlegitimation. Socialstyrelsen invände att hon saknade en kurs i organisationspsykologi. Eftersom kursen som efterfrågades inte ens gavs, överklagade Niloufar och vann i Förvaltningsrätten, två gånger. När hon hade doktorerat i psykologi i Sverige och Socialstyrelsen fortsatte att utreda om hennes utbildning var tillräcklig, så valde hon istället att flytta till Norge.

Det finns så klart en gräns för alla. I Norge välkomnades hennes kompetens och meriter. I Sverige, där vi har brist på psykologer och verkligen skulle ha nytta av någon med Niloufars utbildning och språkkunskaper, gjorde vi det så svårt som möjligt för henne att arbeta. Och hon är inte ensam.

Socialstyrelsen kräver kompletterande kurser av alla som ska validera sina examina, men man ger inte kurserna. Avdelningschefen kallar det för brister i systemet. Själv är jag benägen att kalla det för Sveriges egen Moment 22-avdelning.

23-åriga Aliyya har precis avslutat termin fyra på Karolinska institutets läkarprogram men har nu fått sin andra asylansökan avslagen. Efter sju år i Sverige har Migrationsverket beslutat att Aliyya ska utvisas till Azerbajdzjan, landet som familjen flydde från när hennes föräldrar, båda barnläkare, hotades till livet för att de vårdat patienter ur oppositionen. Enligt Migrationsverket har Aliyya inte tillräcklig anknytning till Sverige och utvisas nu tillsammans med sin mamma och sin 18-åriga bror, som beskrivs på följande sätt av sina lärare: Han har utomordentliga kunskaper inom naturvetenskap och matematik, förmåga att analysera och diskutera naturvetenskapliga problem /…/ på ett djupare och synnerligen kreativt sätt. Han har nyss tilldelats stipendium från Stockholms universitet, Karolinska, KTH, SLU, Linköpings och Örebro universitet, med inbjudan att delta i forskarskolan i Karlskoga i sommar.

Författaren Agneta Pleijel har uppmärksammat familjens öde i en debattartikel på DN Kultur där hon kallar svensk asylpolitik rena hånet mot de unga.

Självfallet finns det ingen logik i att låta en begåvad ung kvinna gå halva läkarutbildningen, för att sedan belöna hennes studieresultat med ett utvisningsbeslut. Det är också helt ologiskt att släppa iväg en välmeriterad psykolog till ett grannland när hon så väl skulle behövas i vårt mångkulturella samhälle.

Samhällsekonomiskt måste man fundera på om man tyckte det var väl investerade utbildningspengar. I rent mänskliga banor verkar ingen av beslutsfattarna fundera överhuvudtaget.

Mer läsning

Annons