Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska staten äga tysk kolkraft?

Annons
Svenskägt. Kolkraftverket i Spremberg i östra Tyskland ägs av svenska staten, via Vattenfall. Arkivbild: Matthias Rietschel/Scanpix-AP

Svenska staten är landets största företagsägare. Det finns historiska skäl till varför. Men historia är en sak och nutid någonting annat. Förra veckan gick regeringen rejält på pumpen när den samlade oppositionen i riksdagen stoppade försäljning av statligt ägda aktier i tre bolag.

Motivet för regeringen är att sälja för att tjäna pengar som ska användas för att betala av på statskulden, ett rent kameralt skäl. När sämre tider kommer får staten något mindre bekymmer med ränteutgifter och avbetalningar, precis som ett hushåll. Möjlig avkastning på aktierna uppväger inte vinsten med lägre skuld, enligt denna kalkyl.

Det finns ett annat, tyngre skäl, att sälja ut statliga företag eller statliga aktieinnehav. Då handlar det om ideologi.

Från den högra delen av det politiska rummet hörs följande argument: Företagande är till för privata aktörer på en fri marknad. Investeringarna söker sig till de mest framgångsrika företagen. De är framgångsrika eftersom de säljer bäst, alltså gillas mest av kunderna. På så sätt ser marknaden till att samhällets resurser utnyttjas optimalt.

Från den vänstra delen av rummet hörs andra tongångar: det finns företagande som är av så stor betydelse för landet att staten – och därmed politikerna – måste ha möjlighet att styra. Staten måste till exempel kunna påverka bolåneräntor och garantera att den mest avlägsna glesbygden kan få post. Naturresurser och energi är inte vilka varor som helst. Där bör staten också vara en väktare av allmänhetens intresse.

Det finns två statligt helägda bolag som inte är så ifrågasatta. Båda sysslar med farliga saker och tjänar en massa pengar. Svenska Spel och Systembolaget lär få fortsätta i godan ro, det sistnämnda tryggt vilande på sitt monopol.

Banker är mer känsliga. Svenska staten har nyss sålt ut aktier i Nordea. Köpare är den finska försäkrings- och pensionskoncernen Sampo, som blev än starkare som huvudägare. Finska staten äger 14 procent av Sampo. Svenska staten backar och den finska avancerar. Så kan det gå när marknaden är fri.

Fungerande banker är livsnödvändiga för ekonomin. Finanskraschen 2008 är ett bevis på hur illa det kan gå när banker inte sköter sina affärer. Den svenska regeringen räknar med att lagstiftning och inte ägande ska vara nog för att bankerna ska sköta sig.

Näringsminister Maud Olofsson gick förra året ut med att hon ville sälja ut delar av det statligt helägda Vattenfall. Energibranschen är både nationellt och internationellt en blandning av statligt ägande och privata intressen. Energijätten Vattenfall har sin bas i Sverige med kärnkraft och vattenkraft, men äger också kolkraft i Tyskland och Polen.

Maud Olofsson ville använda pengarna från Vattenfallsaktierna till att bilda ett bolag för förnybar energi. Det är en klar signal att ägaren, staten, är missnöjd med att Vattenfall agerat mer som ett konventionellt bolag på jakt efter vinst, och inte tillräckligt för att satsa riskkapital i framtidens energi. Bolagets kortsiktiga marknadslogik har gått på kollisionskurs med den mer långsiktiga politiska ambitionen.

I Sverige och internationellt konkurrerar Vattenfall med Fortum och Eon. Fortum har den finska staten som huvudägare och Eon är börsnoterat i Tyskland. Mönstret går igen.

Staten har historiskt tagit ansvar för investeringar som inga privatkapitalister vågat eller haft pengar nog till. Järnvägens stambanor är ett exempel, de som sedan gav förutsättningar för alla företag att utvecklas.

Katastrofen i Japan är ett grundskott mot kärnkraften. Frågan är vem som är bäst skickad att ge förutsättningar för framtidens energiförsörjning – staten eller kapitalet?

Mer läsning

Annons