Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska vi skylla allt på vården?

För att döva ångesten tar hon fram rakbladet och skär ett djupt snitt i armen.

Annons

Det kallas för kasslerarmar. Vissa brukar också illustrera det med en rörelse, som om man spelade på en luftfiol- men istället för fiolen dras strängen över armen.

Att se barn och ungdomar med ljusa, tunna ärr på armarna är inget ovanligt idag, istället har det bland ungdomarna själva blivit något att skämta om. ”Äh, hon söker bara efter uppmärksamhet”, heter det. Eller: ”Han är emo”.

Psykisk ohälsa är ett stort problem i Sverige, men utveckligen går trots allt åt rätt håll. Vi mår allt bättre och söker mindre vård samtidigt som självmordsförsöken minskar för varje år.

Låter det för bra för att vara sant? Ja, det är det . Utveckligen är generellt sett positiv, men det finns en grupp som sticker ut, där pilen pekar nedåt: Unga i åldrarna 16-24.

Det är dessa unga männsikor, de som borde resa runt jorden, gå på tentafester och planera för framtiden, som mår allt sämre. Inom den här gruppen ökar självskadebeteendet och självmordsförsöken – men varför är det så?

De av oss som någon gång har haft kontakt med den svenska psykatrin, vet att den inte fungerar fläckfritt. Det tar orimligt lång tid att få hjälp och när du väl får din kallelse blir du inte sällan snurrig av att kastas runt i systemet. Många avdelnigar är överbelastade.

En bättre fungerande barnpsykatri, med fler vårdplatser och snabbare insatser skulle hjälpa fler unga männsikor att tillfriskna från sin depression. Det skulle ge fler föräldrar chansen att se sina barn bli vuxna.

Men är brister inom vården den enda förklaringen till männsikors dåliga mående borde trenden vara negativ för hela befolkningen och inte bara för en åldersgrupp.

Det finns rimligtvis alltså andra faktorer i samhälletsom bidrar till ungdomars dåliga mående, men de är svårare att ta på. En möjlig förklaring är de ökade kraven som ställs på unga idag.

En 15-åring ska inte behöva se döden som sin enda utväg. När det sker är det inte bara vården som har misslyckats – utan samhället.

Mer läsning

Annons