Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolpolitik borde bli valfråga

Annons
långsiktigt. Att förbättra undervisningen är ett långsiktigt projekt. Där passar inte kortsiktiga vallöften. Arkivfoto: Tomas Oneborg/Scanpix

En finsk tjänsteman inom skolväsendet besöker Sverige. Han får höra om de stora ambitioner som den svenska regeringen har för skolan. Sverige ska ha ”världens bästa skola”.

Den finske skoltjänstemannen konstaterar torrt:

– Vi behöver inte ha världens bästa skola. Vi är nöjda om vi är bättre än Sverige.

Detta inträffade på 90-talet. Sedan dess har Finland dragit ifrån Sverige. Och resultaten i Sverige blir sämre och sämre.

De stora valfrågorna väntas bli ekonomi, välfärd, skatter och jobb. Men skolan förtjänar att få en större plats. Om Sverige ska stå sig väl om 20, 30 eller 40 år, måste vi förbättra resultaten i skolan. Det har en avgörande betydelse för just ekonomi, välfärd, skatter och jobb.

Men här har de politiska partierna ett problem. Visserligen skulle de kunna lova fler lärare redan inom något år. De skulle kunna lova att fler elever får bärbara datorer i skolan. De skulle kunna lova att alla elever ska få välja mellan två rätter i skolmatsalen. Det är sådant som låter trevligt, för både barn och föräldrar.

Men till slut handlar det om att innehållet i undervisningen måste förbättras. Det är ett långsiktigt arbete. Då passar det inte med kortsiktiga löften om att allt blir bättre redan nästa år. Då är både en och två mandatperioder ett alltför kort perspektiv.

Tänk på det när du hör socialdemokratiska politiker säga att resultaten i skolan har försämrats under alla de år som Jan Björklund varit utbildningsminister. Resultaten har försämrats under 20 år. Det började alltså långt tidigare. Och tänk på att Socialdemokraterna i allt väsentligt har ändrat sig. De tänker inte riva upp de reformer som Jan Björklund har drivit igenom. Det handlar till exempel om ny läroplan, ny skollag, nytt betygssystem och ny lärarutbildning.

För tio år sedan framstod Jan Björklund som en högljudd bråkstake, där han satt som borgarråd i Stockholm och klagade över resultaten i skolan. I praktiken har nu Socialdemokraterna gett Jan Björklund rätt. Partiets skolpolitiske talesperson Ibrahim Baylan säger att han allra helst skulle vilja göra upp med just Folkpartiet om skolpolitiken.

Det finns fortfarande skiljelinjer. En sådan är att Socialdemokraterna vill att alla gymnasieutbildningar ska ge högskolekompetens. Alla ska få möjligheter att bli akademiker. Men då fastnar Socialdemokraterna i sin gamla föreställning att alla ska behandlas på samma sätt. En sådan politik kommer framför allt att drabba de studiesvaga, de som inte vill eller kan bli akademiker.

En annan skiljelinje är att Folkpartiet vill återupprätta ett system där staten och kommunerna delar huvudmannaskapet för skolorna. Kommunerna bygger skolor och bestämmer var skolorna ska ligga. Staten anställer lärarna. Jan Björklunds främsta skäl för det är att staten ska ha hand om lönebildningen. Skickliga lärare ska belönas med högre löner.

Jan Björklund tror inte att kommunerna har förmåga att åstadkomma mer individuella löner. De är vana vid att förhandla med LO-förbundet Kommunal, inte med företrädare för akademiska yrken.

Så det finns fortfarande skiljelinjer. Och det gör fortfarande skillnad vem som sitter i regeringen efter valet 2014.

Mer läsning

Annons