Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skyll dig själv, Sir Tim Hunt

Det är ett problem att en forskare drar ett sexistiskt skämt. Det är ett större problem att hans manliga kolleger försvarar honom.

Annons

Det är den nionde juni. Den 72-årige brittiske biokemisten och Nobelpristagaren Sir Tim Hunt är inbjuden till 2015 World Conference of Science Journalists i Seol, för att hålla ett tal inför kvinnliga journalister och forskare. Han klampar in som en berusad elefant i en porslinsbutik. ”Låt mig berätta för er om problemen som jag har med tjejer. Tre saker händer när de är i labbet: Du blir kär i dem, de blir kära i dig och när du kritiserar dem börjar de gråta” säger han.

Inom några sekunder hittar citattecknen ut på Twitter och upprördheten vet inga gränser. Det hela resulterar i att Hunt tvingas avsäga sig flertalet av sina uppdrag, bland annat som hedersprofessor vid University College London, efter massiva påtryckningar.

Stormen som slår in över honom är skoningslös – till en början. Sedan kommer nästa våg i debatten: De som försvarar Hunt och bortförklarar hans uttalande som ett möjligen smaklöst, men ack så harmlöst skämt.

Enligt dem, många av dem andra manliga Nobelpristagare, är reaktionen i sociala medier oproportionerlig. Ord som lynchmobb cirkulerar och enligt den israeliske forskaren Avram Hershko har Hunt blivit orättvist behandlad.

Debatten skiftar fokus. Det är inte längre förekomsten av sexism och en högst dammig kvinnosyn inom forskningsvärlden som är problemet. Problemet är de som tar illa upp. De – många av dem kvinnliga forskare – som upprörs över att deras arbete och insatser nedvärderas och hamnar i skymundan på daglig basis. De som låter en groda representera en större och djupare struktur.

Är det rimligt att Hunt ska tvingas lämna sina uppdrag till följd av ett klumpigt uttalande? Kanske inte. Men att inte förvänta sig några konsekvenser när man förminskar sina kolleger offentligt, är naivt. Är det inte ett friskhetstecken att vi inte längre blundar för sexistiska uttalanden? Är det inte ett steg i rätt riktning?

Mer läsning

Annons