Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Små steg mot något riktigt stort

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

Det går framåt, jag ser dagligen goda exempel i Sverige. Orden från Jens Ljunggren är en tröst för den som följer klimatpolitiken på internationell toppnivå.

I torsdags berättade Jens Ljunggren i NA om hur han ändrade sin livsföring efter att ha sett filmen En obekväm sanning 2005. Upphovsmannen, Al Gore förlorade presidentvalet i USA 2000, sadlade om till hela världens miljöspråkrör och belönades med Nobels fredspris 2007 för sina insatser.

Redan 2005 - för sex år sedan -  visste i princip alla vad som var på gång. Sedan dess har FN samlat till en rad miljötoppmöten för att förhandla fram lösningarna på mänsklighetens stora kris, ökningen av jordens medeltemperatur. I stället för skarpa beslut har politikerna levererat ställningskrig och halvkvädna löften om att ta itu med problemen ”lite senare”.

De delegater som nu lämnat sydafrikanska Durban har landat hemma och förmodligen översköljts med akuta problem. En del var inte ens där. EU-topparna har varit samlade i Bryssel för att komma överens om hur man kan få stopp på de svajande europeiska ekonomierna.

Det pratades mycket pengar i Bryssel. Summorna är svindlande. Enligt uppgift finns 6 750 miljarder kronor i beredskap för att rädda den gemensamma valutan. I Durban pratade man också pengar. Den fond som de rika länderna åtagit sig att finansiera för att bygga upp hållbar energi i u-länderna behöver 670 miljarder kronor – om året.

Alla miljarder blir till slut obegripliga för oss som räknar pengar i ental, hundratal och tusental. Mer begripligt är tyvärr att politikerna hela tiden prioriterar akuta problem, som i sig kan vara mycket angelägna. För många politiker är klimathotet än så länge ett obehagligt bakgrundsmuller, som de ska ta itu med ”lite senare”.

I den globala omgivningen ingjuter Jens Ljunggrens personliga historia hopp om framtiden. Han har valt att agera utan att vänta på att alla andra ska göra samma sak. Annars är det så lätt att tänka att det inte spelar någon roll vad jag gör eftersom resten fortsätter att bränna på som om varje dag vore den sista.

Visst, det spelar ingen roll för det stora hela om jag är ensam om att leva som om det funnes ett liv om 50 år. Å andra sidan har goda exempel en tendens att smitta av sig. Och ju fler, desto större möjligheter att motkraften växer lika brant som temperaturen, fast åt andra hållet.

Jens Ljunggren visar att det finns enkla vägar att förändra sin vardag utan att försaka livets goda. Maten är en sådan del. Mindre kött på bordet medför minskade utsläpp av växthusgaser.

På kort sikt kan köttproducenterna drabbas. Å andra sidan drabbas de ändå om klimatet förändras. Då är det bättre att bromsa nu än att tvärnita om två år. Och föregå med gott exempel.

Väldigt mycket sker i det tysta, säger Jens Ljunggren. Det är bra. Men rösterna måste höras också. Sveriges politiker är valda av oss. Utan våra röster är de inte längre makthavare.

Mer läsning

Annons