Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sprängstoff i Belgien

De belgiska väljarna gav en markering i gårdagens val. Det flamländska separatistpartiet N-VA fick enligt prognoserna i går mellan 25 och 30 procent av väljarstödet. En stor del av de belgiska flamländarna röstade alltså för en delning av landet.

Annons

N-VA:s partiledare Bart De Wever deklarerade att han inte är någon revolutionär. Han tänker inte utifrån sitt starka stöd kräva en delning av Belgien. Han tror mer på att framtiden verkar för honom och hans parti, och att landet så småningom av inre kraft kommer att sprängas itu.

Belgien är redan i dag ett delat land, med det folkrika och ekonomiskt starka Flandern som storebror som tröttnat på att släpa runt på sitt mindre välartade småsyskon, det franskspråkiga och fattigare Vallonien.

Den flamländska separatismen är inte ett fenomen som rör enbart Belgien, ett land stort som Sverige till befolkning. Landet rymmer EU:s huvudstad Bryssel, så uppmärksamheten från omvärlden är extra stor på landet som borde vara en exempelstat för dagens europeiska samarbete.

Det finns mängder av minoritetsfolk i EU:s medlemsländer, och i de länder som står på kö för att bli medlemmar. Ungrarna i Slovakien är bara ett av många, många fall.

2000-talets Europa har två rörelseriktningar. Den som märks är det fördjupade samarbetet inom EU. Men det finns också en annan ström, mot en accentuering av regionerna. Där hittar man bland annat alla minoriteter.

Det är självklart att Europas stater måste erkänna att det finns skillnader mellan folk, inom och mellan stater. Det stora samarbetet får inte kväva de mindres legitima särintressen.

Trenden i Belgien är däremot illavarslande. Nationalisterna inom landet använder sig av rent främlingsfientlig retorik för att beskriva sina landsmän. Det som kan höras från högerextremister i Sverige om människor från andra världsdelar, kan belgiska extremister använda mot andra som bott på samma plats som de i hur många generationer som helst.

Vi får hoppas att de valda belgarna nu praktiserar en annan sida de är bra på; att kompromissa. Landet har ögonen på sig och en möjlighet att visa upp sig som en mönsterstat, som trots allt kan övervinna sina interna motsättningar.

Mer läsning

Annons