Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Starkt tal i medieskugga

Annons

För Göran Hägglund, Kristdemokraternas ledare, spelade det nog inte så stor roll att han var sist ut av partiledarna under politikerveckan på Gotland, att publiken var liten och att han talade på förmiddagen.

Göran Hägglund är van vid att stå i skuggan av andra även om solen skiner på honom. Och han låter sig inte bekommas av situationen. Talet som han höll var ideologiskt starkt. Trygg i sin förvissning att det är mer än två år kvar till nästa val drog han sig inte för att dra upp begreppet ”verklighetens folk”, som han för tre år sedan kritiserades starkt för.

Kristdemokraterna lever, enligt opinionsundersökningarna, ett liv under gränsen för att sitta i riksdagen. I grunden är det naturligtvis en följd av partiets politik. En stor del av väljarkåren upplever partiet som moralistiskt och därmed – budskapet till trots – litet stående över alla andra.

Kanske, men bara kanske, är inte svenska väljare riktigt redo för budskapet att de själva vet bäst. Under decennier av inte minst socialdemokratisk politik – eller socialdemokratiskt färgad politik – har svenskarna fått lära sig att samhället, inte den egna viljan och kraften, står för den personliga tryggheten.

Mot den bakgrunden kommer Kristdemokraterna att få fortsätta kämpa för att vinna ökat stöd för sin politik, som tveklöst sätter den enskilda individens ansvar för samhällsgemenskapen i centrum på ett sätt som inget annat parti gör.

Nyheten i Göran

Hägglunds tal var att Kristdemokraterna nu vill att både barnbidraget och premiepensionen ska delas lika mellan föräldrar som har gemensam vårdnad om barnen. Det är ett bra förslag som ökar jämställdheten – i det första fallet till männens fördel och i det andra till kvinnornas.

Sin vana trogen kunde Hägglund inte låta bli att skämta. Den här gången skojade han med Socialdemokraterna och dess ledare Stefan Löfven utifrån ett cirkustema. Visst fanns det goda korn i hans litet göteborgska beskrivning av sin politiska motståndare.

Men även om skämt och hälsosam distans till politiken som företeelse är välkomna, så är det inte detta som lockar väljarna. Risken är uppenbar för att talesättet ska bekräftas än en gång – att den som skrattar sist skrattar bäst

Mer läsning

Annons