Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svält människans verk

Annons

Det råder hungersnöd i södra Somalia. I går kom FN med beskedet som inte är en nyhet. I Somalia hotas halva befolkningen av svältdöd men katastrofläget gäller även andra länder i östra Afrika. Sammanlagt rör det sig akut om 10 miljoner människor, mer än Sveriges hela befolkning.

Historien upprepar sig. Eller rättare sagt, den finns hela tiden där fast vi ser den inte. Hungernöd i östra Afrika är ingen nyhet. För 28 år sedan blev svälten i Etiopien en världsnyhet. Outhärdliga bilder på utmärglade och döende barn spreds över den rika världen. Rocksångaren Bob Geldof bidrog med att ge uppmärksamhet genom Band Aid och Live Aid-galorna. Stater och privatpersoner donerade pengar som aldrig förr till katastrofhjälpen. Etiopiens sak var vår, för stunden.

Det lindrade nöden. Varje portion mat till ett svältande barn är ett sätt att hålla döden borta. Nu är vi där igen. Hungersnöd innebär med FN:s definition att ett av tre barn få alldeles för lite mat och att fyra barn av 10 000 dör varje dag i sviterna av svält.

Somalia och kringliggande länder har drabbats av den värsta torkan på 60 år. Men det är inte naturen som är huvudorsak till denna mänskliga katastrof, utan människan själv. Människorna som nu drabbas är fattiga och har aldrig fått möjligheterna att försörja sig själva. Hade den rika världen stöttat med bistånd när svälten inte var akut hade inte massdöden blivit ett faktum.

Kunskapen finns, däremot inte viljan. Vi människor verkar ha så förtvivlat svårt att inse att det går att undvika katastrofer.

I södra Somalia härskar dessutom våldet. Al Shabab-rörelsen som slåss mot landets erkända regering har hindrat hjälporganisationer för att agera och cyniskt offrat människor för sina politiska syften. Samma mönster fanns i diktaturen Etiopien 1984 där landets egna knappa tillgångar gick till vapen och krig i stället för mat. Det hindrade också omvärlden från att agera.

Den dödliga orsakskedjan verkar vara så svår att bryta. Men givetvis går det. Det handlar om politisk vilja och inte om någon obeveklig naturlag. För stunden gäller det att omvärlden ställer upp direkt, länder som privatpersoner.

Varje portion mat till ett svältande barn är livsavgörande.

Mer läsning

Annons