Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svart eller vitt i Afghanistan

Annons
Ett bättre liv. Människor i Afghanistan måste få ett bättre vardagsliv. Och då behövs den utländska truppnärvaron. På bilden: några barn i Kabul. Arkivbild: Rodrigo Abd/Scanpix-AP

Det blev en uppgörelse mellan sex av riksdagens åtta partier om den svenska styrkan i Afghanistan. Det är bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som står utanför. Den svenska styrkan blir kvar. Men inriktningen ska förändras. Den ska bli mer inriktad på att stödja afghanska styrkor.

Det är en bra uppgörelse. Sverige fortsätter att ta ansvar – och signalerar dessutom behovet av mer civilt bistånd. Men det kan vara ett väl så riskfyllt uppdrag att följa med en afghansk styrka som rådgivare.

USA bestämde sig för att störta talibanregimen efter attackerna den 11 september 2001. Det skedde delvis genom ombud. En grupp gerillarörelser och krigsherrar gjorde redan vad de kunde för att bekämpa talibanregimen. Nu fick de hjälp av kryssningsrobotar, bombflyg och amerikanska styrkor på marken. Det blev mycket riktigt ett maktskifte i Kabul.

I dag finns de utländska styrkorna i landet, med stöd av ett FN-mandat.

Svartvita verklighetsbilder stämmer sällan. Det är inte så enkelt att de utländska styrkorna stöder en god och demokratisk regim, som bekämpas av ondskefulla talibaner. Den regim som stöds av det internationella samfundet präglas av vanstyre och korruption. För en tid sedan kom det fram att regeringen tagit emot ”bistånd” i form av sedelsäckar. I en sådan miljö frodas den talibanrörelse som säger sig stå för en ideologisk renlärighet. Men merparten av de civila afghaner som dödas, är offer för talibanerna.

Det har också varit en obalans mellan militärt och civilt bistånd. Syftet med den militära insatsen måste vara att erbjuda vanliga afghaner ett alternativ, att ge dem ett bättre vardagsliv.

Organisationer som Svenska Afghanistankommittén ser helst att de utländska styrkorna håller sig på avstånd. Att driva biståndsprojekt som direkt skyddas av utländska styrkor kan göra biståndsorganisationerna till mål för talibanattacker.

Men det finns också anledning att påpeka vad som har blivit bättre:

Enligt Svenska Afghanistankommitténs beräkningar har i dag 85 procent av afghanerna tillgång till någon form av sjukvård.

I dag går sex miljoner afghanska barn i skola.

Det har hållits val, där vanliga afghaner har kunnat rösta på olika kandidater. Visserligen har det förekommit alltför mycket av valfusk. Men det har ändå varit riktiga val.

För Lars Ohly är det USA som är problemet. Den som läser Vänsterpartiets partiprogram förstår snabbt varför Lars Ohly aldrig någonsin kan stödja något som USA gör. USA är den ondskefulla imperialistiska stormakten. Det USA gör är nästan per definition något dåligt. Då blir ställningstagandet enkelt: USA ut ur Afghanistan!

Men för oss andra är det inte lika enkelt.

Den regim som sitter i Kabul lämnar mycket övrigt att önska.

Men samtidigt har den utländska truppnärvaron betydelse för de sex miljoner barn som går i skolan, för de afghaner som har fått tillgång till sjukvård. Och de afghaner som drabbats av att anhöriga mördats av talibanerna, har knappast ”USA ut ur Afghanistan” högst upp på sin kravlista. De vill snarare ha mer civilt bistånd och att världssamfundet ställer hårdare krav på afghanska myndigheter att respektera mänskliga rättigheter och bekämpa korruption.

Målet är ett bättre vardagsliv för vanliga afghaner, inte att Lars Ohly ska kunna påpeka att han minsann har bekämpat ”USA-imperialismen”.

Mer läsning

Annons