Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges nya lönepakt

Annons

Nu är den gamla ordningen åter på svensk arbetsmarknad. Fack och arbetsgivare inom industrin har kommit överens om att det är deras avtal som ska styra den svenska löneutvecklingen. Och IF Metall har uppgiften att övertala de andra LO-förbunden att exportindustrins villkor är viktigare än låglönesatsningar.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, vars medlemmar har 300 000 anställda, är med på noterna efter förra årets tack och adjö. I april 2010 motiverade Teknikföretagens vd Anders Narvinger avhoppet med att ”facken inom industrin har accepterat att vara verktyg för inhemskt skyddade sektorers löneanspråk”.

Skyddade sektorer betyder med detta språkbruk bland annat anställda i kommuner och i butiker. Här har LO-förbunden många av sina medlemmar med lågavlönade jobb.

Gårdagens överenskommelse gäller ett nytt industriavtal, det som ger ramarna för de faktiska löneförhandlingarna som sedan sker mellan de enskilda fackförbunden och deras arbetsgivarmotparter. Avtalet innehåller mindre minerade områden som satsningarna på utbildning och forskning, och grundar också för effektiva förhandlingar.

Förutom vett och etikett har parterna kommit överens om en gemensam omvärldsbild – det är industrins konkurrenskraft som ska styra löneökningarna. Det är ingen nyhet utan enligt den svenska traditionen, allt sedan den solidariska lönepolitikens födelse.

Inom industrin har arbetsgivarna och facken åter en pakt. LO är i sig en pakt. Efter ett möte i går meddelade LO-styrelsen att ”fortsätta satsningen på relativlöneförändringar”. Det betydde med andra ord låglönesatsningar.

Det är ingen hemlighet att vi varit kritiska till LO:s låglönepotter, sa IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikälä i går. Metall vill att de andra LO-facken med lägre avlönade medlemmar ska hålla sig till de procentpåslag som industriarbetarna får. Denna vilja lär reta många fackliga bröder och framför allt systrar.

Inom industrin är konkurrenskraften den gemensamma ledfyren. Jämställda löner är en annan sak. Det lär inte bli smärtfritt för LO att förklara varför relativt välavlönade industrianställda ska få mer pengar i löneökning än de med sämre löner.

Mer läsning

Annons