Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SVT går vilse i jakt på tittare

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

Vi tittar allt mer på tv trots att konkurrensen från mer moderna medier ökar för snart sagt varje minut. En enda kanal har med tiden ynglat av sig och bildat en hel familj av det som kallas public service, alltså den tv som vi betalar licens för.

Sveriges Television, SVT, har ett uppdrag från staten, från politikerna, att bedriva tv-verksamhet i allmänhetens tjänst. Sändningstillståndet talar om ”relevant och väsentligt”, om ”allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper” och att helheten ska präglas av ”folkbildarambitioner”.

Det är alltså skillnad mellan public service och de kommersiella kanalerna. De sistnämnda kör hårt på tittarmaximering för att locka reklamköparna.

Företrädare för de reklamfinansierade kanalerna har kritiserat SVT för att mer och mer välja den breda vägen genom att satsa på underhållningsprogram. På så sätt snyltar den licensbetalda statliga tv:n på de kommersiella kanalernas levebröd. Reklamkanalerna tycker på något sätt att de ska ha monopol på lättsamma publikdragare.

Så är det inte. SVT har också ett uppdrag att stå för underhållning. Ett sådant exempel är serien ”Allt för Sverige” som just nu går på söndagskvällarna.

Allt för Sverige handlar om en grupp amerikaner som bjudits över för att upptäcka landet som deras förfäder en gång lämnade, eller snarare flydde från för att slippa undan fattigdom och förtryck. SVT ska hjälpa de utvalda amerikanerna att få träffa den okända släkten i Sverige.

Idén är genialisk. Rent statistiskt har vi alla någon släkting som en gång valde att emigrera till det stora löftesrika landet i väster. Många gripande söndagskvällar framför tv:n hägrade

Men resultatet är rent uselt. Serien är utformad som en tävling, där endast en av deltagarna kommer att träffa släkten. Resten slås ut, en efter en.

Expedition Robinson, alla tiders SVT-succé, var banbrytande 1997. Och orsakade en storm i massmedia med tal om ”fascist-tv” och ”mobbning-tv”. Stormen bedarrade och vi har sedan dessa matats med otaliga varianter, de flesta i reklam-tv-kanalerna

I dag platsar Robinson-liknande tävlingar på barnkalas. Så tillvanda är vi. Eller avtrubbade. Och less.

Tävlingarna i ”Allt för Sverige” är inte bara tråkiga och tidsödande utan också snudd på förnedrande för de entusiastiska deltagarna. Deras känsla för det nyupptäckta hemlandet är inte att ta miste på.

Programledaren Anders Lundin sköter i och för sig sitt jobb. Han är ju högst rutinerad. Men SVT borde skämmas över att ha köpt in detta norska format (som det heter på tv-språk) och förvandlat det som borde kunna vara prima underhållning till pinsamt trams. Och dessutom tråkigt.

Som tittare blir man skändligen lurad. Jag vill givetvis ”träffa” alla deltagares släktingar. Alla har en spännande historia – som kunde varit min.

SVT har uppdraget att bjuda på bred underhållning. I fallet ”Allt för Sverige” har man gått helt vilse och hakat på ett uttjatat reklam-tv-koncept, som säkert de kommersiella kanalerna ratat. Jag vill bli road av SVT, men inte betala licens för att bli frustrerad.

Mer läsning

Annons