Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta och ge med samma händer

Annons
Pengar. Förra årets vinster för bankerna har väckt kritik. De finns de som både vinner och förlorar på aktieutdelningarna. arkivbild: Therese Sedman/SCANPIX

Vi lever i en kristid. Även i stabila Sverige lurar hotet från en vikande världsekonomi och växande arbetslöshet. Mitt i alla larmrapporter kommer de svenska storbankerna med sina rekordresultat.

Bankvinsterna har toppat snackis-listan de senaste veckorna. Det finns en rad skäl. Ett är att bankerna tjänat bra med pengar på sitt räntenetto, alltså skillnaden mellan utlåningsräntan och inlåningsräntan. Bankerna går stort plus på sina bostadslån, eftersom vi som spar i vår tur lånar ut pengar till bankerna betydligt billigare. En del skulle säga att sparräntan är usel.

Av de svenska bankjättarna har tre valt att höja utdelningen till aktieägarna, Swedbank fördubblar sin. Reaktionerna har varit många och starka. Småsparare och huslånare har ingen samlad stark röst men har fått sitt sagt ändå. Av två tunga ministrar, två moderater, som är på gång att kvalificera sig till bankernas fiende nummer ett. Det är andra takter än på 70-talet, då det var vänstern skanderade om ”stanken från Enskilda banken”.

Bankvinsterna sticker i ögonen på både finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman. Båda hävdar att branschen är underbeskattad och ”överväger” en bankmoms. Bankerna kallar utspelet ”populism”. Anders Borg i sin tur returnerar i en intervju i Dagens Nyheter med att ”det är klart att det ligger i bankernas intresse om vi inte för en diskussion om höga räntemarginaler, höga bonusar och hög lönsamhet”.

Bankdirektörerna har givetvis förklaringar och försvar för sina övervinster för att använda gammalt vänsterbegrepp. Det handlar om att regeringen, och för den delen EU, ställer krav på att bankerna samlar på sig förmögenheter för att kunna stå pall i sämre tider, då de skuldsatta inte kan göra rätt för sig. Det kallas kapitaltäckning. En rik bank är en god bank med det synsättet.

Den andra kritikstormen viner över bankernas beslut att höja utdelningen till aktieägarna. Här blir det genast lite mer komplicerat.

Vilka är då dessa aktieägare som förenklat utryckt tjänar på bankernas dyra bostadslån? Kapitalister är det helt klart. Giriga är mer tveksamt. Det kan vara så att den räntetyngde husägaren tar in del av vinsten på omvägar.

Det är lätt att ta reda på vilka som är bankernas stora aktieägare. I Swedbank är Folksam störst och i Nordea är det finska Sampo som i sin tur äger If. Försäkringsbolag finns med som aktieägare i alla banker tillsammans med pensionsförvaltare och andra bankfonder. De tjänar alltså på aktieutdelningarna.

Som småsparare i SEB-fonder får jag del i Handelsbankens aktieutdelning och spar jag i Swedbank-fonder kan jag tjäna pengar på SEB:s utdelning. Men visst tar storägarna hem det mesta, som Wallenbergskontrollerade Investor i SEB och Handelsbankens eget Industrivärlden i den egna banken. De två sista är i sin tur storägare i andra företag.

Det är inte lätt att veta vad som är rätt eller fel. Vi vet i Sverige att bankerna måste kontrolleras. De är viktiga för hela vår gemensamma ekonomi. Det var inte så länge sedan som svenska banker kraschlandade i famnen på svenska skattebetalare och vårt språk berikades med ett nytt ord, bankakuten. Då, tidigt 90-tal, pumpade okontrollerade svenska banker upp en spekulationsbubbla som sprack med en stor smäll.

Mellanting, lagom eller jämvikt som det heter på ekonomspråk verkar vara det svåraste tillståndet att nå.

Mer läsning

Annons