Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk – att allt är ditt och mitt

Annons
Vackert, eller hur? Kilsbergen, en del av vår allemansrätt. arkivbild: Håkan Risberg

Vädret i helgen var perfekt. Sol och varmt. Som gjort för en vårutflykt med matsäck. I alla fall för oss lagom präktiga medelålders naturälskare.

Det är bara att ge sig iväg och hitta en torr och solig skogsbacke. Det privilegiet har vi i Sverige. Även om marken är privat gäller allemansrätten. Så länge du uppför dig anständigt kan ingen stoppa dig.

Det räcker med att ta sig ner på kontinenten för att inse att denna frihet inte är alla förunnad. Här finns höga stängsel och skyltar med ”Privat”, som dessutom hotar med böter för den som inte har andra avsikter än en pick nick. Friluftsliv begränsas till parker eller parkeringsplatser. Trist.

För örebroarna är Kilsbergen en kort bilresa bort. Här finns naturen – skogar, vandringsleder och sjöar. Det är bara att välja vart man vill ta sig. Friheten är inte obegränsad, men stor.

En politisk majoritet i Örebro har beslutat att sälja ut konferensanläggningen i Ånnaboda. Motivet är att det inte är kommunens uppgift att driva en kommersiell anläggning som konkurrerar med privata företagare. Kommunen har också fått kritik från Konkurrensverket.

Alla partier utom Vänsterpartiet vill sälja. Folkpartiet vill sälja, men vill att kommunen ska behålla marken, den som är en del av allemansrätten, även om en privat ägare inte kan stängsla in hursomhelst. Majoriteten anser inte att det är nödvändigt att behålla marken, eftersom kommunen ändå har sista ordet genom detaljplanen. Det är alltså politikerna som måste godkänna alla förändringar.

Allemansrätten nämns i grundlagen men är ingen lag i sig. Den finns i vårt medvetande som en oavvislig rättighet, kantad av uppföranderegler. Plocka gärna svamp, bär och blommor (som inte är fridlysta), men bryt inte av grenar eller ta kottar från träden.

Allemansrätten är utsatt för olika former av tryck och ifrågasättande. En del hävdar att betalskidspår är ett brott mot den fria tillgången till vinterlandskapet. Andra ser problem med att företag tjänar pengar på kommersiell bärplockning. De företag som ordnar naturturism utnyttjar också den fria tillgången till just naturen, den mark som har en ägare.

Naturvårdsverket har under vintern ordnat ett så kallat öppet forum på webben om allemansrätten och fått in 600 kommentarer. De flesta synpunkterna rör konflikten mellan markägare och ”kommersiella aktörer”. Många markägare hävdar att de borde få del av förtjänsten när företag tjänar pengar på naturupplevelser.

Den konflikten kan bara finnas i Sverige på grund av allemansrätten. Visst kan man förstå argumenten från vissa ägare, att de vill ha del av den avkastning som kommer från turism och inte enbart av skogsbruket.

Men det viktigaste är att inte begränsa allemansrätten. Naturturismen måste ha rätt att existera inom den rätten också. Villkoret ska vara detsamma som för alla oss andra. Lämna skogen i samma skick. Och stäng inte ute någon annan.

Mer läsning

Annons