Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om det ska vara fler män än kvinnor

Tänk om det måste vara fler män än kvinnor som nämns i läroböcker i historia.

Annons

Förra veckan fick vi veta hur illa det är ställt med jämställdheten i läroböcker om historia. Bara 13 procent av de namngivna personerna är kvinnor. Utbildningsminister Gustav Fridolin lovade att kalla till sig läromedelsförlagen för att få en ”förklaring”. Underförstått: Skärp er, annars! Naturligtvis finns det en historia om kvinnor som måste berättas i våra läroböcker. Kvinnor som kämpade för allmän rösträtt. Agitatorn Kata Dalström som var född och uppväxt i Bångbro i Örebro län. Historien om hur den svenska riksdagen blev ett av världens mest jämställda parlament.

Men det finns också en historia som vi inte kan skriva om. Nästan alla regenter på den svenska tronen har varit män. Det politiska livet har fram till för bara några årtionden sedan dominerats av män. Någon läroboksförfattare kanske får för sig att lista alla statsministrar – än så länge har vi inte haft en enda kvinna på den posten. Det dröjde till 80-talet innan vi fick vår första kvinnliga partiledare. I näringslivet är det fortfarande männen som dominerar på topposterna.

Det borde inte vara så. Det hade varit önskvärt att vi redan på 20-talet – eller ännu tidigare – hade haft vår första kvinnliga statsminister. Men det blev inte så. Männens dominans är ett historiskt faktum.

Vi kan diskutera om det är rätt att ha historieböcker som handlar om kungar, partiledare, statsministrar eller näringslivsdirektörer. Men om nu barn och ungdomar ska lära sig om hur Sverige har styrts, blir konsekvensen att de får lära sig fler namn på män än på kvinnor. Livet råkar se ut på det sättet.

En stockkonservativ israelisk tidning retuscherade bort kvinnorna på bilden där stats- och regeringschefer hyllade offren för terrorattacken i Paris. En irländsk satirtidning gjorde för skojs skull tvärtom: retuscherade bort männen. Men så ska vi inte göra i historieböckerna. I de historieböcker som skrivs om 50 eller 100 år kommer det att finnas fler kvinnor – och förhoppningsvis ett par kvinnliga statsministrar.

Mer läsning

Annons