Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om MP skulle säga ja till euron

Annons
Nej blir ett ja? Jag skulle inte bli förvånad om Miljöpartiet kommer att stå på jasidan nästa gång vi ska ta ställning till euron, skriver Lars Ströman. Arkivfoto: Claudio Bresciani/TT

Miljöpartiet var anti-EU ut i fingerspetsarna. Det fanns knappast något parti där medlemmarna tyckte så genuint illa om EU inför folkomröstningen om medlemskap 1994.

De miljöaktivister som grundade partiet – och som dessutom var påtagligt uppkäftiga mot sin egen partiledning – såg EU som ett projekt för ekonomisk tillväxt och därmed ökad miljöförstöring. Avståndet mellan Miljöpartiets fotfolk och de kostymklädda byråkraterna i Bryssel kändes oändligt. Miljöpartiets Per Gahrton röt ”håll truten” till Carl Bildt i en radiodebatt efter att svenska folket med knapp majoritet sagt ja till EU-medlemskapet.

När EU:s stats- och regeringschefer samlades till toppmöten i olika städer i Europa åkte Per Gahrton dit för att delta i demonstrationer och dela ut ilskna pressmeddelanden till svenska journalister om hur illa det var ställt med EU-projektet.

Det retade gallfeber på en och annan miljöpartist när Joschka Fischer, Tysklands dåvarande utrikesminister och ledare för de gröna, kom till Sverige 2003 för att uppmana Sverige att säga ja till euron. Han var ju deras partivän.

Men i dag rör sig medlemmar i Miljöpartiet vant i korridorerna i Bryssel. Inte för att de älskar EU:s byråkrater. Inte för att de tycker att EU alltid gör rätt saker. Inte för att de övergett sin roll som ett protestparti eller ett alternativparti. Utan för att de har upptäckt att EU kan vara ett mäktigt redskap för förändring i just den riktning som Miljöpartiet önskar. Om du har bra argument och om du har förmåga att skapa allianser med andra partigrupper i EU-parlamentet, så är möjligheterna att driva igenom förändringar goda.

Isabella Lövin vet detta mer än de flesta. Hon var pådrivande för en ny fiskepolitik i EU. Det var efter att ha skrivit en bok om den katastrofala fiskepolitiken som hon blev nominerad till EU-parlamentet av Miljöpartiet. När fiskepolitiken skulle behandlas i parlamentet lyckades hon skapa allianser som i svensk politik skulle betecknas som omöjliga. Hon samarbetade bland annat med moderaten Christofer Fjellner – och han lyckades få med sig tillräckligt många av de konservativa ledamöterna för att tvinga fram en ny inriktning på fiskepolitiken.

Fortfarande får vi nog beteckna Folkpartiet som det mest EU-vänliga partiet. Men som god tvåa kommer Miljöpartiet. Partiet har till exempel sagt ja till en EU-skatt. Tanken är att EU ska lägga en avgift på finansiella transaktioner (ett förslag som den mäktiga EU-kommissionen står bakom). Pengarna ska gå till investeringar för ett mer hållbart och mer klimatvänligt Europa. Skatter hör till nationalstatens kärna.

Jag är inte förvånad över förändringen. Miljöpartiet har närmat sig sina partivänner i Europa. Partier som får Folkpartiet att framstå som EU-skeptiker.

Förr eller senare kommer frågan om svenskt medlemskap i valutaunionen att väckas igen. Euron kommer att bli Östersjöområdets stora valuta. Jag skulle inte bli förvånad om Miljöpartiet kommer att stå på jasidan nästa gång vi ska ta ställning till euron. Men det återstår att se.

Mer läsning

Annons