Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Text: Därför litar de teckenspråkiga inte på Örebro

Annons
Ingen självklarhet. Det dröjde till 1983 innan teckenspråket blev en del av specialskolornas läroplan. Den långa kampen för erkännande är en orsak till de teckenspråkigas misstänksamhet mot Örebro. Arkivfoto: Knut Erik Knudsen/TT

I dag blir det demonstration i Örebro. Riksorganisationer inom dövvärlden uppmanar folk att resa till Örebro för att protestera mot flytten – eller ska vi kalla det för nedläggningen? – av förskolan Kattungen.

På den ena sidan står en förvaltning som försäkrar att den teckenspråkiga profilen ska vara minst lika stark efter flytten. På den andra sidan står de teckenspråkigas organisationer. De litar inte ett skvatt på kommunen. Problemet är att varken förvaltningsledningen eller den politiska ledningen har fattat hur känslig frågan är.

Om du saknar förmåga att höra det talade ordet, börjar du teckna. Och så småningom utvecklades regelrätta teckenspråk. Var och en som tar en promenad i centrala Örebro kan se att teckenspråket finns närvarande.

Men striden för att få teckenspråken erkända har pågått åtminstone sedan 1700-talet. Den franske prästen Charles-Michel de l’Epée började undervisa döva i hur de skulle teckna alfabetet. Den tyske dövläraren Samuel Heinicke stod för en annan linje: oralismen. Döva skulle lära sig prata. Det blev Epee som gick segrande ur striden på 1700-talet. Men vid en konferens för dövlärare i Milano år 1880 segrade oralismen. De döva som var med fick inte rösta. Oralismen blev också den förhärskande linjen i Sverige. Döva barn skulle prata och läsa på läpparna. I den tidens auktoritära skolor kunde den som tecknade råka ut för att bli slagen med linjal på fingrarna. 1955 beskrevs teckenspråket som ett språk för mindre begåvade i en statlig utredning.

Det skulle dröja till 1980 innan ett universitet i Sverige började undervisa i teckenspråk. 1983 blev teckenspråket en del av specialskolornas läroplan. Det är mot bakgrund av den historien som det teckenspråkiga Sverige ser med misstänksamhet på varje tendens att pressa tillbaka teckenspråket.

Ideologiskt betraktar de teckenspråkiga sig som en språkgrupp, snarare än som funktionshindrade. Både riksdagen och Örebro kommun har anslutit sig till den ståndpunkten.

Dagens manifestation mot flytten av Kattungen sker i samband med fullmäktige. En del av de politiker som passerar demonstranter när de går in till fullmäktigesalen känner säkert en stolthet över att Örebro utropat sig som Europas teckenspråkiga huvudstad.

Att en skolflytt eller en skolnedläggning leder till demonstrationer är inte så konstigt. Så blir det ofta. Men när riksorganisationer som Sveriges dövas riksförbund uppmanar sina medlemmar att resa till Örebro för att protestera, borde fullmäktiges ledamöter reflektera över vad det är som händer. Europas teckenspråkiga huvudstad har fått de teckenspråkiga emot sig.

Jag är inte säker på att flytten av Kattungen är fel. Men jag är säker på att kommunledningen borde ta protesterna på större allvar – och inte bara köra på som om ingenting har hänt. Det är inte intresseorganisationer som ska styra Örebro kommun. Men samtidigt: Om Europas teckenspråkiga huvudstad har de teckenspråkiga emot sig riskerar idén att utmynna i ett praktfullt fiasko.

Lars Ströman Politisk redaktör$RETURN$$RETURN$

Mer läsning

Annons