Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tiden rinner undan

Annons

I går kom vintervädret på besök i Örebro. I sydafrikanska Durban är det sommar. Där utspelar sig nu ett internationellt rävspel av värsta sorten. I stället för den kraftsamling som krävs för att vi och våra efterkommande ska få behålla det mest naturliga av allt, vårt klimat.

Sverige finns med på FN-toppmötet om klimatet, kallat COP 17. Siffran visar att samma ämne avhandlas för sjuttonde gången. Hittills har de värsta farhågorna om ytterligare ett misslyckande besannats. På fredag ska mötet avslutas.

Sverige är i gott sällskap, som en del av EU. EU är den enda betydande klimatboven som gått till handling för att minska utsläppen av växthusgaser under det gällande Kyotoavtalet. De europeiska länderna är också beredda förnya sina åtaganden efter 2012 då avtalet löper ut.

EU är bäst i klassen alltså. Tyvärr räcker inte det på långa vägar. Det finns ingen planet som heter Europa. Alla stora utsläppsländer måste agera samfällt för att begränsa höjningen av jordens medeltemperatur till det som i bästa fall går att anpassa sig till.

EU:s chefsförhandlare kallade i måndags klimattoppmötena för en ”kringresande cirkus”. På den arenan uppträder de stora elefanterna USA och Kina i en maktkamp som inte gör någon åskådare glad.

USA skrev aldrig under Kyotoprotokollet från1997. Kina behövde inte eftersom landet då inte var den energibrännande supermakt som det är i dag. I Durban har Kina visat upp sin egen plan för att ställa om energin, uppgifter som gett visst hopp. Ambitionen finns, men Kina vägrar – hittills – skriva under något bindande avtal.

USA:s position är än så länge att inte agera, utan enbart peka på att växande jätteländer som Kina, Indien och Brasilien, måste vara med och dela bördan. Någon egen historisk skuld vill USA inte kännas vid i förhållande till de forna u-länderna.

Förlorare är vi alla, välmående nordbor såväl som fattigbönder i Bangladesh. Räddningen vore ett radikalt steg framåt från USA. Som supermakten agerar nu är det bara en tidsfråga innan andra stora länder vrider den internationella ledarrollen ur händerna på världens näst värsta utsläppare. Alternativet är torka, oväder, svält och en ökade havsnivå med sju meter. Den planeten vill ingen ha.

Mer läsning

Annons