Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre miljoner barn hotas

Annons

Svälten på Afrikas horn har skapat en ny flyktingkris. I ett enda flyktingläger i Kenya har 300 000 personer samlats. Varje dag kommer mellan 1 000 till 1 500 personer till Kenya för att undgå svälten i Somalia.

Den svältkatastrof som nu breder ut sig hotar flera länder: Somalia, Etiopien, Kenya och Sydsudan. I någon mån berörs även länder som Djibouti och Uganda. Enligt Rädda barnen hotas tre miljoner barn av svältdöden.

För bara ett par månader sedan hördes bistra klagorop inom EU. 22 000 personer sökte sig till EU efter oroligheterna i Egypten och Tunisen. Frankrike och Italien gjorde ett utspel om att de tillfälligt skulle vilja avskaffa passfriheten i EU.

Det är en rimlig tanke att EU-länderna solidariskt hjälps åt i oroliga tider. Men det skadar inte att också ha lite större perspektiv på tillvaron. EU lovade att hjälpa Malta, eftersom landet totalt hade tagit emot 1 000 flyktingar. Kenya tar emot så många varje dag.

Biståndsminister Gunilla Carlsson säger att hon är stolt över den svenska insatsen. Sverige har hittills bidragit med 390 miljoner kronor. Sverige skänker pengar till FN-organet World Food Programme, utan att öronmärka pengar. Just nu klagar WFP över att det finns för mycket pengar till Pakistan och för lite till Afrikas horn, som en följd att andra biståndsgivare har velat rikta sina biståndspengar. Politiskt bekvämt, men förödande när förhållandena ändras.

Svältkatastrofer på Afrikas horn brukar alltför ofta ha en politisk dimension. Regeringar och politiska grupperingar använder svälten som vapen. Det kan vara för att bli av med människor som hör till ”fel” folkgrupp. Eller för att övertala bybor att byta sida i ett inbördeskrig – i utbyte mot mat.

Att skicka bistånd är lätt. Att kanalisera biståndet så att människor slipper bli brickor i ett politiskt spel är svårare.

Utgångsläget kunde ha varit bättre för den nya staten Sydsudan. Men vi ska inte glömma att den nya staten också har ett eget ansvar. Gerillarörelser som får makten tenderar till exempel att satsa en alltför stor andel av statens budget på försvarsmakten. Men det är inte kanoner och automatgevär som människorna i södra Sudan lider brist på just nu.

Mer läsning

Annons