Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV-ledare: Skulle S kunna regera med M?

Jag fick en fråga av en läsare: Borde inte NA:s ledarsida analysera vad det skulle innebära om Moderaterna och Socialdemokraterna bildar regering?

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Visst vore det frestande. De båda partierna skulle få en betryggande majoritet i riksdagen. I vårt grannland Finland sitter just nu det konservativa Samlingspartiet i samma regering som Socialdemokraterna. Samlingspartiets nyvalde ledare Alexander Stubb är statsminister. Som finansminister sitter den gamle fackföreningsmannen och partiledaren för Socialdemokraterna, Antti Rinne.

Det som under historien förenat Moderaterna och Socialdemokraterna är att de båda partierna har haft ett intresse att gynna näringslivet, att se till att ekonomin växer. Sedan har Moderaterna tenderat att vilja använda tillväxten för privat konsumtion och skattesänkningar medan Socialdemokraterna har lagt större tonvikt på den gemensamma välfärden.

Alliansregeringen har sänkt momsen på krogar och sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Experter och ekonomer har sagt att dessa åtgärder inte är särskilt effektiva. Men Alliansen har hållit fast vid åtgärderna. Här finns en tanke att om staten gör det billigare att anställa så kommer jobben att öka på sikt. Riktiga jobb i den privata sektorn.

Socialdemokraterna vill återställa momsen på krogar och arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det blir effektivare, menar S, om staten mer direkt använder dessa pengar för att få ut ungdomar i arbete.

Sedan finns det också frågor där de har närmat sig varandra. Moderaterna vill numera inte röra lagen om anställningsskydd. Och Moderaterna bejakar välfärdsstaten. Socialdemokraterna har visserligen svurit ve och förbannelse över jobbskatteavdragen varje gång de har införts. Men i efterhand har de accepterats. Dessutom vill Socialdemokraterna sänka skatten för pensionärer, vilket fick Fredrik Reinfeldt att antyda att Socialdemokraternas skattesänkariver hotar de offentliga finanserna. Reinfeldt lät nästan som socialdemokratiska finansministrar som skällde på Moderaterna under 70- talet.

På 90-talet var de ideologiska skillnaderna större än i dag. Dessutom tyckte många socialdemokrater genuint illa om den dåvarande moderatledaren Carl Bildt. Men när räntan steg till 500 procent kallade Carl Bildt till sig Socialdemokraternas ledning. Det slutade med de fyra regeringspartierna (M, FP, C och KD) och Socialdemokraterna enades om ett krispaket.

Det var bråk och tandagnissel. De satt där och grälade. Och när de blev hungriga kunde de inte förmå sig att beställa hamburgare ihop. Så det levererades en omgång hamburgare till regeringssidan och en annan till de socialdemokratiska oppositionspolitikerna. Men till slut kom de överens. Det krävdes en blocköverskridande överenskommelse för att lugna finansmarknaderna.

Så ja, om det uppstår ett allvarligt krisläge, kan socialdemokrater och moderater komma överens. Men jag anser än så länge inte att det är önskvärt. Det har ett värde i sig att det finns reella politiska alternativ, att väljarna på valdagen 2018 kan säga om de stöder den politik som har förts. Eller så ska de kunna rösta fram en annan regering. Även om S och M har närmat sig varandra har de olika profiler. Det är bra för demokratin.

Mer läsning