Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två språkrör bäst för V

Annons

Två språkrör i stället för en partiledare. När Miljöpartiet valde den modellen fick partiet lite överlägsna klappar på huvudet från dem som trodde sig veta bättre.

Snart kanske vi har två partier med två språkrör i stället för en partiledare. Det är en öppen fråga om Vänsterpartiet tar till sig idén att ha två talespersoner. Partiet inleder sin kongress i morgon.

Språkrören är en del av förklaringen till Miljöpartiets valframgångar. Olika personligheter kompletterar varandra.

För Miljöpartiet var systemet med språkrör en markering. Det här skulle vara ett annorlunda parti. Ett parti med mindre toppstyrning. Ett parti för gräsrötterna. Fortfarande kan delegaterna på Miljöpartiets kongresser vara rätt bångstyriga.

För Vänsterpartiet kan två talespersoner vara ett praktiskt sätt att lösa ett problem. Jonas Sjöstedt är den i särklass populäraste partiledarkandidaten. Men om han väljs kommer detta ”feministiska” parti att ytterligare en gång utse en manlig ordförande som av allt att döma kommer att leda partiet under sju, åtta eller kanske tio år. Den kvinnliga partiledaren Gudrun Schyman blir en parentes i partiets historia.

Med två talespersoner, som formellt är jämställda, försvinner det problemet.

Det skulle också ha betydelse för Vänsterpartiets förnyelse. Lars Ohly försökte knyta an till partiets kommunistiska rötter. Följden blev två raka valförluster. Jonas Sjöstedt har inte den kommunistiska belastningen.

Om det är någon ideologi som har kommit att innebära hierarkier och toppstyrning så är det kommunismen. Det fanns till och med en politisk teori för detta inom kommunistiska partier världen över. Den kallades ”demokratisk centralism”. Det innebär i korthet att ledningen bestämmer allt. Och ve den som inte lyder. I Stalins Sovjet var detta lika med arkebusering. I Sverige blev det uteslutning. Det är ingen tillfällighet att kommunistiska grupperingar förökade sig genom delning (alltså uteslutningar) på 70-talet.

Att utse två talespersoner i stället för en partiledare skulle markera att V står för något annat.

Partistyrelsen vill helst ha en partiledare. Men det är många, bland annat lokalorganisationen i Örebro stad, som förespråkar talespersoner. Det återstår att se om medlemmarna böjer sig för den ”demokratiska centralismen”.

Mer läsning

Annons