Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upploppens ansikten

Annons

I tisdags fylldes gatorna i Londonstadsdelen Clapham av ”kvastarnas armé”, människor som gick ut för att städa upp efter kravallerna. I går talade premiärminister David Cameron till det extrainkallade brittiska parlamentet och sa att den massiva polisnärvaron kommer att fortsätta under helgen. Det var traumabearbetning på två olika nivåer.

Upploppen med gatuvåld, plundring och anlagda bränder har stoppats i Londonområdet och i andra brittiska städer. Nästan 900 hundra människor har gripits i London och nära 400 har direkta brottsanklagelser emot sig. Domstolsförhandlingarna visar att förövarna inte är någon enhetlig grupp.

Där finns barn, där finns den 19-åriga överklasskvinnan som snott åt sig elektronik värt över 5 000 pund från en butik, där finns unga män, äldre män, kriminella, tidigare ostraffade, kvinnor, svarta, asiater och vita. Brittiska massmedia fylls med försök till att förklara orsaken till upploppen. Politikerna gör sina tolkningar och ger sina besked om vad som måste göras.

Det finns ingen ursäkt till vad som skett. I Birmingham dödades tre unga män av en bilist. I London har mängder av småföretagare fått sina butiker sönderslagna och plundrade. Upploppen verkar ha skapat en masspsykos som förvandlat vanligtvis sansade medborgare till brottslingar. De har gjort som alla andra, tagit tillfället i akt och roffat åt sig i det allmänna kaoset.

Det säger möjligtvis något om det mänskliga psyket, hur lätt vi plötsligt blir en i en jagande flock.

Regeringens akuta insats var att kalla in 16 000 poliser till London. Men poliserna löser inte de bakomliggande problemen. Premiärminister David Cameron talar om en ”laglös minoritet”, medan oppositionsledaren Ed Miliband ser andra samband. Många med honom anser att arbetslöshet och nedskärningar i den offentliga sektorn ytterligare spätt på klasskillnaderna i Storbritannien och skapat en grogrund för upploppen.

Poliserna på gatorna är nödvändiga nu. Men Storbritannien kan inte bygga sin framtid på att hålla medborgarna i schack med polismakt. Stora statliga besparingar är på gång. Det gäller för alla tänkbara regeringar att ge ungdomarna framtidstro. Annars kan konsekvenserna bli förskräckande - och kosta dubbelt.

Mer läsning

Annons