Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utgå från att folk klantar till det

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Vi behöver inte sova dåligt på natten för att enskilda poliser går in i registren och kolla uppgifter om sig själva. Men det kan vara värt att reflektera över företeelsen. Syftet är knappast ondskefullt. Tänk dig själv att kunna gå in i en dator och ta reda på om du någon gång figurerat i utkanten av en polisutredning. Skulle du kunna låta bli? När en polis loggar in i systemet och gör en sådan sökning dyker det upp flera varningsmeddelanden med innebörden: Låt bli!

Varför sker det ändå? Svaret är enkelt: För att de kan. De går över en gräns, även om de både får ovett av chefen och riskerar åtal.

Att några poliser har åkt fast är ett tecken på att myndigheten tar dataintrången på allvar.

En kvinna som arbetade i Kalmar läns landsting fälldes förra året för att ha gått in och tittat i sin egen journal vid 60 tillfällen. Det låter ju möjligen oförargligt. Men om en anställd vid sjukvården (eller för den delen polisen) är nyfiken på sina egna uppgifter, får personen vara så vänlig att gå den normala vägen. Det är ingen ”personalförmån” att titta på uppgifter om dig själv, för att du råkar arbeta inom landstinget eller polisen.

Allvarligare är när personer frestas att titta på andras journaler av nyfikenhet eller för att hjälpa en kompis. I oktober i år fälldes två sjuksköterskor vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna, för att ha tittat på en journal om den enas före detta sambo. När statsrådet Leif Blomberg avled 1998 var det flera anställda vid det berörda sjukhuset som frestades av kändisfaktorn – och gick in och tittade i hans journal.

Alltså: Vi måste utgå från att människor gör fel. Inte för att de är ondsinta, utan för att de är mänskliga.

Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan flera år tillbaka befogenhet att scanna av telefonsamtal, mejl med mera i underrättelsesyfte. Begränsningen är att FRA bara får spana på utrikes förhållanden. Men det är gräns som inte är så tydlig som FRA ibland vill göra det till. Säkerhetspolisen vill ha direkt tillgång till telefonledningarna inom landet, för att få fram exempelvis trafikuppgifter, det vill säga vem som har ringt vem och var personen befann sig vid en viss tidpunkt.

Men tänk om någon anställd vid FRA eller någon anställd vid Säkerhetspolisen gör vad han eller hon inte får göra, söker efter uppgifter som är irrelevanta eller ännu värre: skvallrar om uppgifter som han eller hon har fått reda på.

Både FRA och Säkerhetspolisen behövs. Men i alla yrkesgrupper finns det människor som klantar sig. Och då ska vi ha system som utgår från att de klantar sig.

De myndigheter som har långtgående befogenheter att ta reda på saker om medborgarna måste kontrolleras. De som gör kontrollerna måste ha instruktioner att vara tuffa. Och vi ska inte låta myndigheter få fri tillgång till våra telefonkablar, även om de lovar och försäkrar att de bara kommer att utnyttja det i brottsbekämpande syfte. Enskilda anställda kommer att göra saker som de inte borde göra, för att de kan. Men vi kommer sannolikt inte att få reda på det. Det ligger i hemliga organisationers natur.

Mer läsning

Annons