Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga störa stabiliteten

Annons

I år är det 20 år sedan Estland, Lettland och Litauen fick sin självständighet. ”Baltikum” hade fram till dess varit ett område på väderkartan, inkorporerat i Sovjetunionen. Det fanns de som besvärat såg på de tre ländernas strävan efter självständighet. De rörde till det för den sovjetiske partichefen Michail Gorbatjov. Den formella inställningen från Sverige var att de tre länderna inte var ockuperade. Det var inte kärlek till Sovjetunionen som var drivande kraften bakom den svenska utrikespolitiken, snarare en försiktig underdånighet. En önskan att inte störa ”stabiliteten”.

Men så startades det en rörelse som just störde stabiliteten. Varje måndag hölls ett möte på Norrmalmstorg i Stockholm med krav på att de tre länderna skulle få sin självständighet. Måndagsrörelsen spred sig till ett 50-tal orter i Sverige.

I går firades de 20 åren av självständighet med ett offentligt möte på Norrmalmstorg. Bland talarna fanns statsminister Fredrik Reinfeldt och premiärministrarna från Estland, Lettland och Litauen.

Det finns lärdomar att dra. Diktatur ger aldrig någon verklig stabilitet. Förr eller senare kommer människor att kräva att få vara med och bestämma över sin egen framtid.

Vem trodde att regimen i Tunisien – den som var så stabil och till och med västvänlig – skulle falla av att en grönsakshandlare brände sig själv till döds? När det var gjort fick vi veta ”Egypten är inte som Tunisien”. Det var en sak att störta regimen i det relativt lilla Tunisien. Men vi skulle inte se en upprepning i arabvärldens största land. Och så gick det som det gick ...

Politiska kommentatorer fick ompröva sina ståndpunkter. Stormakter som gillade ”stabilitet” fick ompröva sin politik.

Det finns en lång rad regeringar som förtjänar att mötas av måndagsrörelser som rör till det och hotar ”stabiliteten”.

Ett exempel är Eritrea, som fortfarande håller den svenske medborgaren Dawit Isaak fängslad utan rättegång.

Ett annat är Kina, som kombinerar diktatur med marknadsekonomi och en stark ekonomisk utveckling. Kina må vara en viktig handelspartner. Men verklig stabilitet får Kina först när dess medborgare får rätt att bestämma över sin framtid.

Mer läsning

Annons