Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våld i kamp mot våld

Annons

Vi lovar ett långt krig. Libyens ledare Muammar Gaddafi förnekade sig inte när han på söndagen talade i tv, ett svar på de FN-sanktionerade flyg- och missilattackerna som startade på lördagen.

Ett långt krig är det sista som Gaddafis motståndare önskar sig. Strategin, taktiken och förhoppningen är att ett massivt anfall så snabbt som möjligt ska sätta stopp för den libyske diktatorns krig mot sina egna landsmän.

Frankrike, Storbritannien och USA går i bräschen för de militära insatserna i operationen som på sedvanligt märklig militärpoesi kallas Odyssey Dawn. Den svenske Nobelpristagaren i litteratur Eyvind Johnson berättar om den antikens krigarkungen Odysseus dilemma i ”Strändernas svall”; att tvingas bruka våld för att bekämpa ännu större våld.

Det är så den förenade attacken mot Gaddafi måste ses. Det internationella stödet för denna aktion är mycket stort. USA valde att gå med efter stor tvekan, en nation bränd av inte minst krigen i Irak och Afghanistan. Ryssland och Kina, ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd har valt att stå utanför. Även om de kritiserar insatsen så är deras nedlagda röster ändå ett medgivande, om än inte tyst.

Arabförbundet förordade en flygförbudszon i Libyen. Det beslutet gav moralisk tyngd åt den samling stater som agerar militärt. Kritiken från förbundets generalsekreterare Amr Mussa på söndagen är lite som att ångra sig när man väl ser konsekvenserna av sitt beslut. Arabförbundet och militärkoalitionen måste snabbt kommer överens om en enad linje för att aktionen ska återfå hela sin legitimitet. Det främsta och enda målet att stödja det libyska folket.

Turkiet agerar vid sidan om det militära våldet. Undfallande kan man säga. Men det är också klokt att en så betydelsefull nation spelar en annan roll. Det behövs tryck från alla håll, på olika sätt för att sätta punkt för epoken Gaddafi.

Förmodligen är det en tidsfråga innan Gaddafi tvingas kapitulera. Då börjar den steniga vägen mot ett nytt styre i Libyen. Tack och lov kan grannlandet Egypten vara ett föredöme och förhoppningsvis fortsätta att vara det. I helgen genomfördes en folkomröstningen om en ny konstitution. Oenigheten är stor om vad som är bäst för landet. Det är helt normalt i en demokrati. Men aldrig våld.

Mer läsning

Annons