Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänd inte Libyen ryggen

Annons

För någon vecka sedan trodde de allra flesta att Gaddafi var slut – att det var en fråga om dagar – eller till och med timmar. Sedan skulle gubben ta sitt privatflygplan och sticka till någon ”vänligt sinnad nation”.

Men striderna fortsätter. Dag efter dag. Och nu vänds uppmärksamheten mot den naturkatastrof som har drabbat Japan. Vi kan kallt räkna med att Muammar Gaddafi kommer att försöka utnyttja det till sin egen fördel. Om han skulle lyckas vore det en skam.

Nu börjar det närma sig en punkt där omvärlden måste ta ställning: Ska vi låta den libyska regimen bomba sitt eget folk? Eller ska vi på något sätt ingripa för att se till att maktbalansen tippar över, till förmån för rebellerna?

Fredagens EU-toppmöte sade inte så mycket om det, mer än att medlemsländerna ska ”undersöka alla nödvändiga initiativ, förutsatt att det föreligger ett påvisbart behov, en klar rättslig grund och stöd i regionen”.

Formellt krävs det ett beslut av FN:s säkerhetsråd för att till exempel Nato eller EU ska kunna ingripa militärt. Men FN har ofta stått handlingsförlamat när människor mördas.

Serbiska styrkor tilläts terrorisera Sarajevo år efter år, utan att FN ingrep. När Srebrenica hotades av serbiska styrkor förklarades staden som en skyddad zon av FN. Strax därefter mördades 8 000 människor av de serbiska styrkorna, utan att FN eller någon annan lyfte ett finger.

1994 kom en rad indikationer på att något allvarligt var på väg att hända i Rwanda. En mindre FN-styrka fanns redan på plats. Befälhavaren för styrkan meddelade att han med begränsade resurser skulle kunna förhindra ett folkmord. Men så kom ordern från FN-högkvarteret: gör ingenting! På tre månader mördades 800 000 människor.

Sveriges traditionella linje är att militära ingripanden ska legitimeras av FN. Det är en god tanke. Men om vi granskar hur FN fungerar i praktiken kan den inställningen leda till att absolut ingenting görs. Och något år senare för vi en debatt som handlar om hur dumma vi var som inte ingrep. Varför förstod vi inte? Varför fungerar inte FN som det ska?

Det handlar inte bara om att stoppa dödandet. Förr eller senare kommer Gaddafis regim att falla. Var ska de nya makthavarna hämta inspiration. Från ett Europa som sitter med armarna i kors medan människor mördas?

Mer läsning

Annons