Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänta med champagnen

På en scen i universitetsbibliotekets aula står journalisten Martin Schibbye.

Annons

Han har blivit inbjuden för att berätta om när han och fotografkollegan Johan Persson under ett jobbuppdrag greps och fängslades vid den etiopiska gränsen. 438 dagar som fångar i Kalityfängelset har förvandlat dem till symboler för det fria ordet och pressfriheten – i en värld där en presslegitimation allt oftare förväxlas med en pricktavla.

I veckan publicerade Reportrar utan gränser sitt årliga index, en mätning över pressfriheten i världen. Rapporten är allt annat än lättsam kvällsläsning. 2014 var ett mörkt år för den fria och oberoende pressen och Sverige var inget undantag. Vår polerade gloria har hamnat på sniskan.

Visst är det glädjande att de nordiska länderna, med vår finska granne i spetsen, toppar listan över länder med fri och oberoende press. Sverige har förvisso klättrat från en tiondeplats förra året till en femteplats i år, men det säger mer om världen än om oss. Det är inte Sverige som har blivit bättre, utan länder som USA och England som har blivit sämre.

Trenden är tydlig och exemplen alldeles för många: 130 journalister har dödats i Syrien, andra har halshuggits, fängslats och förföljts. Flera tidningsredaktioner har attackerats och den amerikanska underrättelsetjänsten har påbörjat en skoningslös jakt efter visselblåsare. I skuggan av rapporten framstår den stora demonstrationen efter Charlie Hebdo-attacken, där världens ledare kallade sig för Charlie och argt viftade med nävarna, plötsligt som ett stort luftslott av ingenting.

I samma stund som president George W Bush, i september 2001, förklarade krig mot terrorismen backade den demokratiska världen från sin roll som väktare för det fria ordet. Vad vi ser är konsekvenserna av ett krig mot terrorism, som har rättfärdigat alla medel och bitit sig själv i svansen.

Vi kan inte försvara det demokratiska samhället mot terrorism genom att göra inskränkningar mot ett av demokratins viktigaste element: Fria och oberoende medier. Varje angrepp mot det fria ordet är nämligen ett direkt angrepp mot demokratin.

Mer läsning

Annons