Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför inte ett enda ord om jobben?

Annons
illustration: tecknar-olle

Så stod han äntligen i talarstolen, Håkan Juholt. Den mångtusenhövdade åhörarskaran på Socialdemokraternas extrakongress fick i går höra vad det ville höra. Alla älskade Håkan när talet var slut, om man får döma av ovationerna. Det ligger en farlig förförelse i att uppfylla denna förväntan.

Håkan Juholt valde att gräva sig ner i den ideologiska myllan och plocka upp de vackra orden som får socialdemokratiska hjärtan att bulta lite extra. Trygghet och jämlikhet ska prägla Håkan Juholts parti, det värdeburna Socialdemokraterna.

Håkan Juholt är en mycket skicklig talare. Han läser från manus, med flyt och en och annan spontan kommentar. Han har humor. Den egenskapen ska man inte underskatta då politik tenderar bli så in döden allvarstyngt.

Social demokrati. Det nya begreppet hamrade Håkan Juholt in gång på gång. Redan nu känns det tjatigt. Varför inte hålla sig till socialdemokrati? Det är inte själva namnet som är Socialdemokraternas problem, utan innehållet. Det Håkan Juholt talade sig varm för var också klassisk socialdemokrati.

Mona Sahlin avgick på fredagen med budskapet att det inte finns någon höger eller vänster inom partiet. Fel – det finns visst en skillnad, och många exempel på konkret politik som kan placeras in på denna skala. Till exempel friskolor och privata vårdbolag.

Socialdemokraterna har med åren insett att privata lösningar inte per definition är onda. För det mesta klarar även aktiebolag att konkurrera med kvalitet. Det finns dåliga friskolor, precis som det finns dåliga kommunala skolor.

Håkan Juholts linje är inte att backa tillbaka till ett Sverige där offentliga sektorn ska sköta alla delar av välfärden. Men han vill kontrollera mera och sätta tak för vinsterna. Det är ingen främmande tanke i Alliansen heller, utan en fråga om grader på skalan.

Håkan Juholt talade länge om den ökande barnfattigdomen. Helt oacceptabelt, sa han. Det är en helt riktig analys. Men i sitt ”visionära” tal hade han inga förslag på hur alla barn i Sverige ska få förutsättningar till ett anständigt liv.

Barnfattigdom beror får det mesta på att föräldrarna är arbetslösa. Om barnens mammor och pappor får jobb slipper barnen att vara fattiga. De nya jobben finns i små och medelstora företag.

Denna verklighet verkar inte finnas i Håkan Juholts värld. Han nämnde inte med ett ord jobben. Det är anmärkningsvärt av ledaren för ett parti som så sent som i höstas hade ”Jobb, jobb, jobb” som sin högsta prioritet. Näringspolitik är möjligen inte så kul. Men nödvändigt. Och politiker ska ha åsikter om det nödvändiga.

Talet var en lång lista på hur det borde vara. Det krävs ingen högre kunskap i ekonomi för att inse att mycket av vad Håkan Juholt vill, kostar pengar, skattepengar. Här dröjer beskeden.

Socialdemokraterna har fått sin nya herde, en solig dag i mars 2011. Han har ett alldeles särdeles tryck på sig att leda rätt. Och snabbt bli konkret.

Mer läsning

Annons