Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vems tur är det att få sparken?

Annons
Illustration: Tecknar-Olle

Det är tidig morgon på New York-kontoret. Plötsligt plingar det till i mejlboxen, av ett flaggat mejl från chefen. Det är ett massutskick till alla på kontoret, med en varning om att sluta komma för sent till jobbet på morgonen.

”Jaha, då ryker någon snart då” suckar IT-teknikern som sitter vid skrivbordet mitt emot. Det är inte första gången som chefen gör så här för att kunna avskeda någon. Först kommer den förklädda – ofta helt vansinniga – varningen, den som krävs för att få sparka en anställd. Sen är det någon som reser sig upp och går. Alla vet att det här inte är en fråga om att folk kommer för sent till jobbet. Inte i en stad som New York, där många inte skulle lyckas komma i tid om så livet hängde på det. Det här är en skenmanöver från chefens sida och frågan är bara: Vem blir det den här gången? Arbetsmarknaden i USA bygger på stenhård konkurrens där alla är utbytbara. Du kan förlora ditt jobb på vilka grunder som helst – en oro som svarvar sylvassa armbågar.

I en annan del av världen, långt från gula taxibilar och höga hus, sitter en personalgrupp i ett fikarum och knaprar på Brittas hembakta vaniljlängd. De gnäller över att de har fått fel semesterveckor i år. Bosse som hade önskat fyra veckor i juni, får nöja sig med en campingtur i augusti i stället. Orättvist är ordet. Arbetsförhållandena är långt ifrån perfekta i Sverige, men vi har ändå vissa grundtryggheter som är få förunnat. De är så bra att svenskarna som flytt till New York ofta säger samma sak: ”Vi flyttar hem till Sverige när vi skaffar familj”. De kommer hem till sjukdagar, betald föräldraledighet och semester och möjligheten att stanna hemma och vårda barn med vattkoppor.

Det är något som amerikaner, med sina två veckors semester och nekade sjukdagar, bara kan drömma om. Visst finns den en rå charm med maximal frihet och eget ansvar, men baksidan är minimal trygghet. På det kontor där jag arbetade finns det till exempel inga stolar vid bordet i köket, som en påminnelse om att personalen inte har lunchrast.

Otryggheten i USA gäller inte bara jobben, utan livet i stort. Min kollega Wendy berättar, en morgon när vi tar hissen tillsammans, att hon drömmer om barn. Hon är 30 år och hyr, tillsammans med sin man, en liten 1000-dollarslägenhet med kokvrå nere vid S:t Marks Place. De är redo för nästa steg, ett förortsliv med barn och pendlande. ”Men, det kommer aldrig att gå”, fortsätter hon och slår ner blicken mot skorna. Företaget måste enligt lag erbjuda henne tolv veckors föräldraledighet. Men den är obetald och utan Wendys inkomst klarar de inte av det rent ekonomiskt. Dessutom vet alla på företaget att en graviditet i de flesta fallen stavas ”you’re fired”. Amerikansk lag tillåter inte diskriminering på grund av graviditet, men kryphålet rymmer en högrest elefant. Att skaffa barn och familj i USA är en ekonomisk fråga och en avvägning mellan privatlivet och karriären.

Så nästa gång vi suckar över att semestern blev i augusti kanske vi ska fundera över: Hur hade vårt liv sett ut om vi levde i USA? Eller i Bangladesh?

Mer läsning

Annons