Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver finansvalpar

Annons

Medan mötena om Grekland avlöser varandra, skakas EU av ytterligare ett medlemsland i kris. Den här gången handlar det om Italien. Premiärminister Berlusconi har öppet grälat med landets finansminister, med följden att börser runt om i Europa har sjunkit. Nåja, läget stabiliserades lite senare.

Ska vi förbanna denna förfärliga marknad?

Nej, inte alls. Vi må vara misstänksamma mot de kostymklädda ”finansvalparna” som tjänar grova pengar på att göra bedömningar om räntor, offentliga finanser och valutakurser. Den diffusa ”marknaden” får naturligtvis också tåla kritik. Men vi ska vara glada att det finns fungerande marknader som sätter ett pris på vilka risker det innebär att låna ut pengar till exempelvis stater.

Vad skulle alternativet vara? Att stater genom regleringar kan misshushålla med sin egen ekonomi hur mycket som helst – och det skulle ändå inte få någon som helst effekt på valutakurser eller räntor? Effekten av en sådan ordning skulle bli att länder sjunker ännu djupare ner i ekonomisk nedgång innan de politiska ledarna tvingas göra något åt saken.

Vi må tycka att marknaden ofta är onödigt nervös. Italien har till exempel helt andra förutsättningar än Grekland. Italiens underskott i de offentliga finanserna är 4,6 procent av BNP – vilket är hälften av Greklands.

Den svenska kronan borde ligga bra till, med tanke på att Sverige hör till de länder som har starkast finanser inom EU. Men den nervösa marknaden har en tendens att investera i större valutor när det är oroliga tider.

Om den amerikanska kongressen inte lyckas komma överens om åtgärder mot landets budgetunderskott, kan vi också förvänta oss reaktioner från marknaden.

Ett land som drar på sig stora underskott gör sig också beroende av marknaden. Visst kan vi försöka tänka bort marknaden. Vad skulle hända med Grekland då? Skulle Greklands regeringar i lugn och kunna fortsätta låna pengar till löpande utgifter, utan att det skulle få några konsekvenser för vanliga medborgare? Knappast. Den stora krisen hade kommit. Visserligen senare. Men kraften hade varit större. Och kraven på nedskärningar ännu värre.

Marknaden ger varningssignaler. Ibland lite fel. Och ibland lite väl nervöst. Men det är tur att de varningssignalerna finns.

Mer läsning

Annons