Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst har du har hört hans namn

Annons
Möten. På slavmuseet i Liverpool visas bland annat bojor som användes vid transport av slavar. Men slavhandeln ledde också till möten mellan kulturer – och rockmusik. Arkivbild: Dave Thompson/Scanpix-AP

Du vet inte vem han är. Men du har hört hans namn. Han var slavhandlare. I världen uppmärksammas han med en låt. I Liverpool dessutom i stadens museum om slavhandel.

Slavhandeln lade grunden för ett konsumtionssamhälle där vanliga människor i Storbritannien kunde köpa socker, kakao och bomullskläder. Slavhandeln rättfärdigades med en öppet rasistisk ideologi. De svarta betraktades som en underlägsen ras. Egentligen inte riktiga människor. Och eftersom de egentligen inte var människor behövde de inte behandlas med mänsklig värdighet. Om slavfartyget var på väg att sjunka kunde till exempel ”lasten” lämpas överbord.

Men det var kulturen från denna ”underlägsna” ras som gjorde just den här slavhandlaren världsberömd – eller rättare sagt gatan som uppkallades efter honom. Sannolikheten är stor att du har hört namnet på radion – eller att du själv äger just den cd- eller vinylskiva som gjorde att hans namn sjöngs över hela världen.

För även om de europeiska slavhandlarna föraktade de svarta, så uppstod en kulturell blandning. En blandning mellan afrikanskt och europeiskt. Jazzen växte fram. Dansen jitterbugg – eller lindyhop – erövrade världen. Ur denna blandning växte också rockmusiken fram.

Slavhandlaren hette James Penny. Gatan heter Penny Lane – och är kanske världens mest berömda gata. Har du inte varit på Penny Lane har du inte varit i Liverpool. Du ska se brandstationen, hårsalongen och alla de andra sakerna som Beatles sjunger om i sin låt.

Visst är det en ironi att slavhandlaren James Penny blev känd, genom att fyra killar från Liverpool inspirerades av en musikstil som har sitt ursprung i den svarta kultur som James Penny föraktade.

När opinionen växte mot slavhandeln reste James Penny till det brittiska parlamentet för att försvara den. Medan den ena efter den andra skeppsredaren övergav slavhandeln, fortsatte James Penny att handla med slavar.

Liverpool var centrum för världens slavhandel. Upp mot 40 procent av de slavar som fraktades från Afrika till den nya världen tvingades resa med fartyg som hade Liverpool som hemmahamn. 2007 invigdes stadens museum om slavhandeln. Det hade då gått 200 år sedan leveransen av slavar förbjöds. Men flera årtionden efter 1807 års förbud mot handel med slavar fortsatte slaveriet.

Slavfartygen reste tre delsträckor. De lastades med vapen, krut och industrivaror i Liverpool. Varor som kunde bytas mot slavar vid Afrikas Västkust. I Afrika fylldes fartygen med slavar – och seglade mot Amerika eller öarna i Karibiska havet. Därefter seglade de hem till Liverpool med varor som var resultatet av slavarbete, till exempel bomull, socker, tobak eller kaffe.

Tolv miljoner människor från Afrika såldes som slavar i de nya kolonierna i och kring Amerika. Den rasistiska ideologin skapade också ett slaveri inom Afrika. Den belgiske kungen Leopold ägde personligen kolonin Kongo. Afrikaner tvingades arbeta med att utvinna gummi. Omkring tio miljoner människor mördades enbart i Kongo.

När slavmuseet i Liverpool skulle invigas började stadens myndigheter fundera över huruvida de skulle döpa om en del av de gator som hade fått sitt namn efter slavhandlare.

Du kan tänka dig att en och annan Beatles-fan hade synpunkter på det. Penny Lane blev kvar. I stället får James Penny stå ut med att låna sitt namn åt en låt som inspirerats av afrikansk kultur. Mångkultur och ironi på samma gång.

Mer läsning

Annons