Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vivalla har väldigt goda förutsättningar”

Örebro skälldes ut för sitt sätt att hantera IS-krigare. Men Örebro är ett föredöme, anser Magnus Ranstorp, forskare vid Försvarshögskolan. NA:s Lars Ströman träffade honom i Visby.

Annons
Många av de här individerna flyr från IS. Det måste vi vara medvetna om. Vi ska inte blanda ihop IS och flyktingströmmarna. Magnus Ranstorp

Du säger att Örebro är ett föredöme när det gäller att bekämpa våldsbejakande extremism. Vad menar du då?

– Jag har varit i Örebro och talat med exempelvis polisen. Jag har även mött representanter för trygghetsarbetet i Örebro. Jag vet att man har börjat titta på de här frågorna. De har deltagit i internationella forum i till exempel EU. De har börjat utarbeta planer för att skapa bättre förutsättningar för att nå ut till ungdomar som kan hamna i den här situationen. De arbetar med familjer till dem som har rest. Så de har börjat strukturera upp arbetet.

Örebro är ju samtidigt väldigt utskällt i just de här frågorna. Hur blev det så?

– Jag tror att det var en dålig kommunikationsstrategi att nämna arbete och ge intrycket av belöningar i stället för straff. Jag tror det var en pedagogisk felformulering från kommunalrådet som nämnde detta. Det gav intrycket att det handlade om en gräddfil, vilket inte var fallet.

– Självfallet måste man ha kontakter med individer om de inte kan straffas i lagens mening. Sedan kan man strukturera upp det på samma sätt som det görs med andra ungdomar som till exempel har narkotikaproblem eller är kriminella. Det är en samhällsvinst att göra detta. Vi kan se det ur ett säkerhetsperspektiv. Det är bättre att ha kontakt med dem och försöka avleda dem än att bara lämna dem vind för våg, för då kan de bli våldsbejakande och våldsbenägna.

Så vi ska arbeta socialt med de här ungdomarna på samma sätt som vi gör med andra ungdomar. Är det så du säger?

– Självfallet, det här är inte konstigare än någonting annat. Det är den rättsordning vi har i samhället. Kan du inte bevisa att de har begått olagligheter – och sedan vill de lämna de här miljöerna. Självfallet måste vi då se till att de i varje fall har möjlighet att söka bostad och att söka arbete.

Är det så att debatten blir väldigt förenklad?

– Ja, den blir lätt förenklad. De flesta har aldrig mött ungdomar som varit extremister. Det förekommer att man projicerar andra frågor på det här. I Örebrodebatten kunde man inte hålla två tankar i huvudet samtidigt. Du ska ha repressiva åtgärder samtidigt som du ska ha förebyggande åtgärder. Det går hand i hand.

– Säkerhetspolisen sonderar. Det har vi också sett i Örebro där man tacklat rekryterare. Samtidigt måste vi jobba förebyggande.

– De som arbetar med det här i Örebro försöker samla så mycket kunskaper som möjligt för att få fram en bra strategi för att tackla extremismen lokalt. Jag känner till många andra kommuner som bara påbörjat detta. Och vissa kommuner vill politiskt inte jobba med de här frågorna över huvud taget. Det är jag bekymrad över.

– Så jag är inte bekymrad över det som händer i Göteborg och Örebro. De har funderat över de här frågorna ganska länge.

Många föreställer sig att det här i första hand är en fråga för större städer. Men borde även mindre kommuner ta tag i det här?

– Har du någon rekryterare där som är pådrivande, blir det ju mer rekrytering. Det gäller att arbeta offensivt med detta. Det handlar om att samla goda krafter, även i det civila samhället. Det här är inte bara en myndighetsfråga. Alla måste hjälpa till.

– Vi i Försvarshögskolan har hållit på med de här frågorna sedan 2005-2006. Vi gjorde en rapport till regeringen där vi hade 22 rekommendationer. En av dem var att det skulle utses en nationell samordnare. Vi såg att det gjordes jättemycket nationellt, men det gjordes väldigt lite lokalt.

– Vi var tidigt i Örebro och förde diskussioner. Vi var också i Göteborg och i andra kommuner. Den senaste tidens utveckling med IS framryckning och att människor reser från våra svenska städer för att strida gör att vi måste ställa oss frågan vad vi kan göra åt detta konkret. Jag tycker att Örebro har kommit en bit på vägen.

Polisen Fredrik Malm från Örebro talade på ett seminarium i Visby om trygghetsfaktorn.

– Den är jätteviktig. Jag tror att det är viktigt att ha en närvaro. Dels polisiär, men att också andra myndigheter arbetar bland ungdomar.

– Går vi till Göteborg är det en helt annan frågeställning. Där har vi en väldigt stor otrygghet. Där finns det kriminella nätverk som huserar. De sysslar exempelvis med narkotikahandel och har väldigt stor påverkan på lokalsamhället.

– Det går ju inte att påbörja ett förebyggande arbete i en sådan situation. Därför måste vi ha trygghetsfrämjande åtgärder. Då löser vi också till viss del den andra problematiken – att det finns parallella samhällen. Där kan extremister i lugn och ro plocka individer och få dem att åka ner till Syrien.

Jag tycker mig se både internationellt och i Sverige att ”vanlig” laglöshet är en utmärkt grogrund för dem som rekryterar personer till IS.

– När polisen har mist sitt fäste i närområdet och får komma in och slå till ganska hårt – och sedan drar sig tillbaka. Då skapas en misstillit. Vi ser ju det i vissa områden i Förortssverige att vi har vanliga medborgare som inte vill rapportera till polisen om brott. Det är en totalt oacceptabel rättsordning. Vi ser också påtryckningar av religiösa grupper på individer. De som upplever detta står väldigt ensamma. Så vi måste lösa de problemen. Det är den första prioriteten. Sedan kan vi sätta in andra åtgärder för att stävja den radikalisering som finns bland vissa ungdomar.

Så om jag gör en förenkling: Att bekämpa småbrott som ringa narkotikabrott kan vara en del i kampen mot IS.

– Till viss del kan det underlätta kampen mot IS att det finns en myndighetsnärvaro. Självfallet är det också viktigt att ha fältarbetare som kan jobba med ungdomar och som kan jobba med de här svåra frågorna så att inte rekryterare kan komma in och plocka ungdomar som är vilsna och som har komplexa identitetsfrågor.

– Nu har ju vi varit i Vivalla. Det verkar vara ett trevligt område, generellt sett. Rent arkitektoniskt har det väldigt goda förutsättningar jämfört med områden med gråa betonghus på sex eller sju våningar i Angered och med ett helt annat omfång på problematiken. Så jag tror att det går att lösa om man politiskt prioriterar detta i Örebro.

Ibland förs en diskussion om flyktingar från Syrien och IS. Men det är inte flyktingar från Syrien som åker ner och strider.

– Många av de här individerna flyr från IS. Det måste vi vara medvetna om. Vi ska inte blanda ihop IS och flyktingströmmarna.

De som reser till IS är människor som bott här några år, som känner sig utanför och därför kan lockas av de här idéerna.

– Definitivt. Det är viktigt att ha det i tankarna. Det är inte de nyanlända som åker till IS.

Vad är det som lockar? Är det de enkla lösningarna? Är det en strävan att ingå i ett sammanhang där människor tror att de löser världsproblemen?

– Det var en ganska bra summering, faktiskt. Det finns ett brett spektrum av motiv. Ofta är de socialt och ekonomiskt marginaliserade.

– Tittar vi på extremistgrupper över lag så har islamistiska extremister lägre inkomst än andra extremistgrupperingar. De är oftast arbetslösa. De har en begränsad utbildning. Vi ser ofta att de är multikriminella. De kanske inte är riktigt framgångsrika som kriminella. Helt plötsligt presenteras en lösning. Det blir nästan som ett karriärsval för dem.

– Men vi ska samtidigt inte sticka under stol med att det här handlar också om ideologi. Då lär de sig kanske vissa selektiva utdrag ur ideologin som de sedan vill åka ner och utöva.

Jag läste om en instruktionsbok som al-Qaida gav ut om hur man rekryterar terrorister. Ett av råden var att inte rekrytera någon som kan för mycket om islam. För då kan personen börja ställa kritiska frågor.

– Precis. Och det finns forskning som visar att ju mer människor kan om islam desto mer är det stärkande mot enkla salafistiska argument. I och med att ungdomarna har dåligt på fötterna när det gäller islam så blir de lättmanipulerade av rekryterarna. Därför är det viktigt att jobba ideologiskt med detta och att imamer och andra kämpar på för att visa för majoritetssamhället att det här har egentligen ingenting med religion att göra. Det här är en marginell extremiströrelse.

– Men också att ta ledarskapet över de ungdomar som är vilsna och försöker hitta svar, så att de inte lockas av någon med en ganska skarp och förenklad retorik som kanske låter bra, och som kanske verkar ge lösningarna – men som i själva verket leder till destruktion.

– Vi har ju också unga tjejer som åker. Vi har en grupp av unga tjejer som har åkt ner, som har gift sig och finns där nere. De rekryterar tillbaka mot svenska tjejer. Mycket av den här rekryteringen sker på nätet med sociala medier. Det kan vara väldigt oskyldiga saker när de börjar fiska: ”Är du gift syster?”. Sedan börjar de bearbeta individen. Till sist lockar de ner individer. Oftast vet de som reser inte så mycket om Islamiska staten. De tror inte att de här övergreppen sker. De vill vara med och bygga upp en stat som bygger på en väldigt strikt sharia-lagstiftning.

–Ofta ringer tonårstjejerna hem till vänner eller släktingar: ”Kom och hjälp mig ur det här helvetet som jag hamnat i”. Men då är det för sent.

bättre trots allt. Vivalla har väldigt goda förutsättningar jämfört med områden med gråa betonghus, säger terroristforskaren Magnus Ranstorp.Foto: Lennart Lundkvist

Mer läsning

Annons