Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yttrandefriheten och skräpet

Annons
ILLUSTRATION: TECKNAR-OLLE

Den ena tidningen efter den andra ökar restriktionerna för webbkommentarer. Expressen inför moderering av kommentarerna, det vill säga en redaktör granskar varje kommentar innan den läggs ut på nätet. En del tidningar kräver att de som skriver kommentarer gör det under eget namn. NA tillämpar sedan tidigare förmoderering av kommentarerna.

Ett hot mot yttrandefriheten?

Det ska vara möjligt att säga att Sverige tar emot alldeles för många invandrare. Inför omvalet i Örebro i maj var det självklart för oss att be Sverigedemokraterna skriva ett inlägg till NA:s debattsida.

Det måste vara tillåtet för den som så önskar att säga att islam har fått ett alltför stort inflytande över svenskt samhällsliv, liksom det finns debattörer som anser att det finns för många kristna inslag.

Gränsen för vad som får skrivas finns i tryckfrihetsförordningen. Där finns till exempel regler som förbjuder förtal och hets mot folkgrupp. NA följer dessutom de etiska spelregler för press, radio och tv som branschen har kommit överens om.

Men en debatt ska vara en dialog mellan människor med olika synpunkter. De kanske aldrig någonsin kommer att övertyga varandra, men syftet är åtminstone att inlägget ska ge någon eftertanke, oavsett vad du anser i sakfrågan.

Vargar är ett exempel på en debatt som är infekterad och polariserad. I kommentatorsfältet skulle vi kunna ha en debattnivå på ungefär följande nivå: ”Skjutglada jägare ska ge fan i att jaga varg”. Eller varför inte: ”De enda som försvarar vargen är naturmuppar från storstäderna”.

Ingen av kommentarerna ovan är olaglig. De klarar också en prövning i Pressens opinionsnämnd – som granskar om en publicering är etiskt försvarbar. Men vad ger dessa kommentarer till nyfikna läsare som vill ha lite vägledning om hur de ska ta ställning i vargfrågan? Och vad ger de till de varganhängare och vargmotståndare som är seriöst intresserade av hur motståndaren resonerar?

Kommentarerna har kanske en terapeutisk funktion, att folk får skriva av sig sin ilska eller förtvivlan.

Debattnivån i en dagstidning ska förhoppningsvis vara ett snäpp vassare. Den ska ge något för den nyfikne. Att någon är förbannad på jägarna, vet vi nog ändå. Att det finns personer som vill utrota varenda varg vet vi också.

Det finns ingen absolut rätt att få ett inlägg publicerat, vare sig på nätet eller i tidningen. Vår debattkorg fylls varje dag med nya inlägg, avsedda för papperstidningen. Det kan komma mellan fem och tio inlägg varje dag. Vi publicerar på sin höjd tre eller fyra i tidningen. Riksdagsledamöter, kommunalråd och andra med fina uppdrag får varje vecka finna sig i att de skickat sina debattinlägg förgäves.

Jag vill inte ha någon nätcensur. Jag har inget emot att det finns hemsidor som är öppna för vilka nätkommentarer som helst. De ansvariga för dessa hemsidor får stå för det de gör, för sin redaktionella policy – och får stå till svars inför domstol om de publicerar något olagligt. Även bland etablerade tidningar finns variationer i vad som publiceras.

Nätkommentarer ger mervärde till debatten. Vi publicerar till exempel nätkommentarer i papperstidning, både på insändarsidan och ledarsidan.

Men att bara släppa fram diverse spyor ger knappast en bättre debatt. Vill du kräkas, får du göra det hemma – eller på någon annan webbplats.

Mer läsning

Annons