Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Öppet brev till Nina Höijer: Bäst nytta för resenärerna

Annons

Hej Nina!

Jag läste igår hur ni i planeringsgruppen tänkt er utvecklingen av buss och tåglinjer inom länet. För många blir det säkert mycket bra, men med visshet inte för andra. Själv bor jag i Hällefors kommun, men har nyligen bott inom Ljusnarsberg och känner väl till hur viktiga kommunikationerna är.

Eleverna som slutat nian åker i minst tre år varje skoldag till något gymnasium och många väljer förstås Lindesberg eller Örebro, eftersom bussen går och är ett praktiskt och tillförlitligt sätt, att ta sig till och ifrån skolan. De hoppar på vid olika hållplatser och efter vägen stiger också elever från Löa, Storå, Guldsmedshyttan och Fanthyttan på. Nu ska de åka tåg. Det finns station i Kopparberg och Storå, men de andra då? Ska de ta sig till dessa två platser, för att komma till skolan? Hur gör eleverna från Löa till exempel?

– Bonnungar tänker ni kanske, som kan ta traktorn till Kopparberg. Den får man ju köra när man fyllt 16 med traktorkort.

Ska hon nu rullatra sig ner till stationen i Kopparberg och uppför lasarettsbacken i Linde?

Riktigt så enkelt är det kanske inte. Sätts det in skolskjutsar och är det kommunerna, som ska betala dem? Samma kostnad eller högre, men inte för Landstinget.

Många som bor i Ljusnarsberg pendlar till jobbet med bussen, en del till Grängesberg och Ludvika, men också till Lindesberg och Örebro. Somliga kommer också söderifrån och jobbar i Kopparberg på kommunkontoret eller andra arbetsplatser som till exempel bryggeriet. Ja, ja, de får väl ta bilen, även om det inte är lika miljövänligt - eller skaffa elbil.

Blir någon sjuk och behöver åka till lasarettet i Lindesberg eller USÖ, kommer en gratislapp för kollektivtrafik med i kallelsen och det är ju bra. Blir det så på tåget också?

Tant ”Stina”, som regelbundet åker till lasarettet i Lindesberg tar rullatorn med sig, hoppar på bussen i byn och kommer nästan ända fram till ingången. Hon har undrat om hon kan få sjukresa men fått svaret, att hon är för pigg för det. Kan man åka kollektivt, får man ingen sjukresa. Ska hon nu rullatra sig ner till stationen i Kopparberg och uppför lasarettsbacken i Linde? Knappast möjligt.

Får hon sjukresa nu då? Kan du garantera det?

Kommer någon ur planeringsgruppen och möter honom och ser till, att det blir bussen till USÖ han stiger på?

Farbror ”Kalle”, som åker till onkologen på USÖ, har också gått på bussen i Kopparberg och åkt med till lasarettet flera gånger och klarar det bra. Väl framme har alltid någon hjälpt honom, när han kommit in och sett till att han kommer till rätt hiss och plats. Nu ska han åka tåg och det går väl också bra till stationen i Örebro. Men sedan då? En buss hittar han väl alltid att åka vidare med, men frågan är vilken. Får han hjälp? Kommer någon ur planeringsgruppen och möter honom och ser till, att det blir bussen till USÖ han stiger på?

Det vore i alla fall roligt att kunna få ihop en stor grupp människor, elever, pendlare, sjukhusbesökare och pensionärer och åka till det stora evenemanget, när första snabbtåget åker från Örebro till Stockholm. Vi kan stå där och applådera och vifta med flaggor och se hur väl våra skattepengar till Landstinget och vinsten för neddragna busslinjer används. Tänk så bra vi ( läs örebroarna) får det!

Det är slogans politikerna kastar ur sig, när de talar till folket, men som inte är aktuella vid konferenser och förhandlingar.

Sedan väntar vi nån timme eller två innan vi kan ta oss tillbaka till Kopparberg med tåget. Men vad gör väl en väntan nån timme för lantisarna, när stadsborna vinner 20 minuter på sin resa till Stockholm? När de nu har ett så viktigt och brådskande ärende dit.

Tänk efter en gång till och tänk nu lite utanför 50-skyltarna! ”Hela Sverige ska leva!” ”Jämlikhet i stad och på landsbygd!” Det är slogans politikerna kastar ur sig, när de talar till folket, men som inte är aktuella vid konferenser och förhandlingar. Hur tänker du?

Hälsningar från en glesbygdsbo, som fortfarande inte lärt sig, att man ska tänka med plånboken och inte med hjärta och hjärna.

Inger Aftonljus

Kärvingeborn, Grythyttan

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel