Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Örebro konserthus

Schönberg har fått störst betydelse som banbrytare men i "Verklärte Nacht", ett tidigt verk från 1898, skriver han med senromantikens tonspråk innan han på allvar börjar spränga tonalitetens gränser. Från början skriven för stråksextett men fick av tonsättaren en rymligare kostym.

Det är fantastisk musik och suveränt framförd av stråkarna i kammarorkestern som tar fram verkets rika palett av uttryck och dynamisk spännvidd.

Det har varit tätt mellan fina sångsolister på sistoneFör två veckor sedan sjöng Anna Larsson Brahms altrapsodi. Mahlers "Das Lied von der Erde" är även den en omarbetning fast från symfoniorkester till kammarformat. Det låter sig göras väl eftersom det finns så få tuttipartier i originalet så det är mycket kammarmusikaliskt skrivet.

I "Das Trinklied" sjunger Mihael Weinius ”Människa, hur länge lever du? Inte ens hundra år får du glädja dig över jordens alla ruttna fåfängligheter” Japp! Livet är ett elände och dessutom alldeles för kort så ”töm era gyllene bägare till botten!”

Michael Weinius gör en livsbejakande ”Von der Jugend” och sprudlar i kapp med orkestern som bjuder på en rad fina soloinsatser och allt knyts ihop av Lawrence Renes lyhörda och distinkta ledning. Det är en högtid varje gång att få njuta av Karl Magnus Fredrikssons fullödiga baryton med glimmer som blandar sig fint med orkesterklangen och han har mognaden och sensibiliteten för att göra verket rättvisa.

Jag bär med mig den skira och bitterljuva avslutningen i ”Der Abschied”. Lawrence Renes väntade en bra stund med att sänka armarna när slutackordet klingat ut så vi fick stanna kvar i känslan.