Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Örebro län bör vara försiktiga med vindlobbyister

Replik

... till Anders Wijkman, Anna Werner, Björn Aronsson, Daniel Badman, Johanna Laxo, NA 14 februari.

I en debattartikel propagerar dessa lobbyister för 300 TWh ny el för att klara klimatet. De uppvisar de vanliga kännetecknen. De ser inte proportioner och är likgiltiga för kostnader. Nästan omoraliskt att ifrågasätta den dyra och med all sannolikhet meningslösa jakten på vår en promille av världens koldioxidutsläpp.

Vätgaslagring har blivit på modet. Att prata om. Till slut har de drabbats av insikten hur oerhört mycket vind- och solkraft varierar beroende på vädret. Vätgas är inte att leka med. Ett vätgaslager på 1,1 TWh (nedan) innehåller samma energimängd som cirka 50 Hiroshimabomber och är högexplosivt.

Några vanliga argument. Se på Tyskland. Vindkraft är nu så billigt.

Tyskland har 62 000 MW installerad förnybar elproduktion. Skulle räcka till hela förbrukningen om den levererade. Men den ger i genomsnitt 25,5 procent och varierar mellan 1,9 och 76,7 procent i januari 2021. De eldar kol och gas för att hålla sig igång.

Redan Qvists exempel behöver ett vätgaslager vid 200 bars tryck stort som 21 fotbollsplaner i yta och 20 meter högt.

I ”Kraftbalansen på den svenska elmarknaden, rapport 2020” räknar Svenska Kraftnät med 9 procent av installerad vindkraft som säkert tillgänglig.

Vi förbrukar cirka 3 TWh / vecka. Ökar vi som skribenterna räknar med blir det 6 nya TWh / vecka. 0,5 TWh är då säker tillgång vi hög belastning.

Rimligen skiljer sig variationen i produktion marginellt mot den tyska. Staffan A. Qvist visar i sin bok Klimatnyckeln att med dagens elkonsumtion skulle vi behöva lagra 1,1 TWh för en vanlig februarivecka när kärnkraft ersatts av sol och vind. Han visade det helt orimliga med batterilagring.

Om vi ökar vindkraften från 27 till 375 TWh / år så ökar förstås behovet av energilagring också. Redan Qvists exempel behöver ett vätgaslager vid 200 bars tryck stort som 21 fotbollsplaner i yta och 20 meter högt. Ta det gånger fem och bygg gaskraftverk för att göra el av den lagrade vätgasen. Det går ju att tänka sig att dela upp det så man bara får en Hiroshimabomb på 250 platser om det är att föredra.

Verkningsgraden för den processen är verkligen usel. Kostnaderna gigantiska. Säkerhetskraven rigorösa. Det går att kyla vätgasen till flytande form, med då är processens verkningsgrad ännu sämre. Och man måste fundera på hur skribenterna tänker när de drömmer om flygplan som far omkring med högexplosiv gas under högt tryck.

Energiföretagen har en ”Färdplan Energi” enligt klimatkraven. Där finns en idé som skulle sansa debatten i ett slag. Alla som vill få sälja sin elproduktion till nätet måste göra ett åtagande att leverera säker effekt. Plötsligt är det inte ”någon annan” som ska ta kostnaderna för att vi ska ha säker tillgång till effekt, rätt spänning och frekvens i elnätet. Det skulle bli tydligt för konsumenterna vad olika kraftslag egentligen kostar. Det skulle bli omöjligt att fortsätta lura oss.

Lägg in vätgaslagring i kalkylen och bara det gör att det kommer att bli knäpp tyst om billig vind- och solenergi! Blir du inte övertygad ändå så lägg till några miljarder för anslutning av havsbaserad vindkraft, konstgjord svängmassa och efterfrågeflexibilitet. Det senare som lett till dammsugardebatten.

Evert Andersson

Mats Kälvemark

fria debattörer

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel