Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åklagarens besked:”Brott kan inte styrkas”

Anna, 18, vaknar upp naken bredvid en 13 år äldre man i en okänd lägenhet. Hon har ont i underlivet och blåmärken på olika delar av kroppen. De senaste nio timmarna är en enda stor minneslucka .
Hon anmäler att hon blivit utsatt för en våldtäkt. Men fallet läggs senare ner - i brist på bevis.

Annons
Utlämnad. Anna anmälde till polisen att hon utsatts för en våldtäkt efter ett besök på krogen. Efter en och en halv månad lades utredningen ned. Brott kan ej styrkas.

I början av sommaren träffar Anna en man i centrala Örebro. Han presenterar sig som Johan och de byter telefonnummer. De fortsätter att ha lite kontakt och i slutet av sommaren frågar Johan om hon vill träffa honom på en nattklubb. Anna, som är på en annan klubb tillsammans med en kompis, säger ja. Hon har druckit lite vin, men känner sig inte speciellt berusad. Anna möter upp Johan i entrén.

Klockan är runt elva på kvällen. Johan bjuder Anna på drinkar. Hon går runt i lokalen och kommer till dansgolvet – sen minns hon ingenting.

– Sen vaknar jag upp naken i en säng bredvid honom. Han är också naken. Jag undrar vart fan jag är någonstans?

Klockan är åtta på morgonen. Anna befinner sig i en helt okänd lägenhet. Med en man som hon känner endast ytligt. Anna känner att hon är väldigt öm i underlivet.

– Jag undrar vart jag ska ta vägen? Jag vill bara där ifrån, men är svag i kroppen. Han frågar mig om jag brukar ligga med 13 år äldre killar. Jag tycker att han är skitäcklig.

När han gör sexuella närmanden på morgonen puttar Anna bort honom. Anna plockar sen ihop sina saker. När hon ska lämna lägenheten berättar Johan hur hon ska ta sig ut därifrån – eftersom hon troligtvis inte skulle minnas det.

När hon kommer hem går hon på toaletten. Hon upptäcker att det kommer blod på pappret från ändtarmsöppningen. Anna går sen och lägger sig på soffan. Där blir hon liggande länge under en filt. Annas mamma märker att något inte står rätt till. Till slut berättar Anna. De åker till polisen sent på söndagseftermiddagen och gör en anmälan.

I förhör med polisen berättar Anna vad som har hänt. Hon säger vad den misstänkte heter. Direkt efter förhöret inleds en förundersökning. I samband med besöket på polisstationen lämnar Anna också ett drogprov för att se om det finns några andra substanser i kroppen. Hon misstänker att hon blivit drogad kvällen innan.

– Jag hade druckit lite grann, men hade bra koll på situationen. Men sen kommer jag inte ihåg någonting och har en jättelång minneslucka fram tills på morgonen. Det har aldrig hänt tidigare.

Anna blir sedan skickad till Kvinnokliniken på USÖ där de tar en hel del andra prover, bland hiv- och klamydiatest. Hon får också ett dagen efterpiller.

I journalen från Kvinnokliniken konstaterar läkaren att Anna är väldigt öm i underlivet, bland annat en blödning från livmoderhalsen och skavsår på blygdläpparna. Annas ändtarmsöppning ömmar vid beröring, skriver läkaren. I journalen finns även en del andra skador dokumenterade, bland annat blåmärken på olika delar av kroppen. Ett av blåmärkena sitter på insidan av ena låret, i närheten av ljumsken. Anna är även ordenligt öm i området kring bröstbenet.

Polisen rubricerar brottet som våldtäkt. I polisanmälan går det att läsa att ”gärningsmannen genomfört ett samlag eller annan sexuell handling med målsägande och utnyttjat hennes berusning då hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd”.

En jouråklagare kopplas in på söndagskvällen. Men han beslutar lite senare att ”inga tvångsåtgärder ska vidtas” mot den misstänkte i nuläget. Han ska i stället kallas till förhör lite senare.

En vecka senare inleds en åklagarledd förundersökning, vilket är praxis när det gäller brott som kan ge fängelse längre än ett halvår.

– Den polis som jag var i kontakt med var väldigt angelägen om att det här skulle få en lösning. Det verkade på polisen som att han skulle åka fast.

Men sedan händer inte så mycket. Dagarna går och Anna hör ingenting från polisen.

– Jag fortsatte att ringa utan att få några besked överhuvudtaget. De ringde aldrig upp för att berätta hur allting låg till. Det var hela tiden jag som ringde.

Ungefär en månad efter händelsen kommer provresultatet från labbet. Det fanns inga droger i Annas kropp när provet togs.

– Men jag har läst att det finns våldtäktsdroger som går ur kroppen efter 12 timmar. Och eftersom jag inte gick till polisstationen förrän ganska sent på eftermiddagen så kan ju en sådan drog ha försvunnit ur kroppen.

En vecka senare – en och en halv månad efter polisanmälan – hålls ett förhör med den misstänkte. Det första och det enda. Tre dagar efter förhöret skriver åklagaren av ärendet med motiveringen att ”brott kan inte styrkas”. I brottsrapporten går det också att läsa att ”ytterligare utredning inte kan antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”. Det väcks inget åtal mot Johan.

Anna orkar inte överklaga beslutet. Främst för rädslan för ett nederlag igen.

– Jag skulle inte klara av det. Det skulle bara bli för mycket. Jag orkar inte sväva i ovisshet igen.

– Jag har ringt polisen utan att få någon information om vad som händer i mitt fall. Sen när jag får reda på att de lägger ner fallet så är det enda som står att brott inte kan styrkas. Jag får inte reda på varför de lägger ner fallet.

Men händelsen, i slutet av sommaren, har satt sina spår hos Anna.

– Jag har fått problem av det här i vardagen. Jag kan bli skitförbannad när min pojkvän rör mig och kan inte ha sex längre. Jag känner mig äcklig. Jag får upp bilder i huvudet av den här personen.

Men Anna ångrar inte att hon polisanmälde.

– Jag har gjort det jag har kunnat. Men det här är något som jag kommer att få bära med mig hela livet. Även om jag inte kommer ihåg något från natten så kommer jag aldrig att glömma.

Fotnot: Anna och Johan heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons