Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De kämpar för mosippan

I hällande regn var tre entusiaster vid Vissbodamon i söndags för att upplysa oss om vikten av att mosippan finns kvar.

Annons
Markberedning. Arne Holmer, Inger Holst och David Tverling eldar och bereder mark för mosippor i Vissbodamon.

Vissbodamon är ett naturreservat på 13 hektar som ligger alldeles intill riksväg 50 söder om Hallsberg ganska nära Åsbro. En kraftledningsgata går genom reservatet som bildades 1962. Då blommade 150 mosippeplantor. Fyrtio år senare fanns bara tre plantor kvar.

Men här stod inlandsisen still ett tag för ungefär 10 000 år sedan.

– Den gjorde samma fysikaliska fenomen som när sanddyner bildas i dag, säger David Tverling från stiftelsen Hopajola.

Han berättar intressanta formationer med flygsand som är 15 meter höga inne i reservatet. Här kan bin bygga sina bohålor.

Mosippan är en fridlyst ört och behöver mycket hjälp för att överleva. Visserligen har den har en mäktig pålrot som kan förgrena sig en meter ner i marken. Men den behöver en skogsbrand.

– Roten gör att den tål bränder bra, säger Inger Holst som är biolog och koordinator för åtgärdsprogram för hotade arter på länsstyrelsen i Örebro.

Mosippan som i dag nästan uteslutande växer på isälvsmaterial i anslutning till rullstensåsar behöver kunna sprida sina frön och föröka sig. Det går inte så bra när marken är täckt med tät mossa och det finns för många träd som skuggar.

– Och ljung är obehagligt och lite giftigt för växter runt omkring. Den har det som konkurrensmedel, förklarar Arne Holmer från Naturskyddsföreningen i Hallsberg och berättar att Botaniska sällskapet i Örebro län reagerade 2002.

– Då gick vi in och röjde med krattor och tog bort mossa och ljung. Det fanns bara tre plantor men vi brände inte då, fortsätter Arne.

Två år senare antog länsstyrelsen ett åtgärdsprogram för hotade arter. Arne fick i uppdrag att provelda och så frön i askan. Han hade ett specialtillstånd att ta frön från plantor på andra växtplatser eftersom mosippan är fridlyst och det är straffbart att plocka eller gräva upp den.

Han har odlat plantor hemma också och satt ut men kommit fram till att frösådd är det effektivaste sättet.

När man bränner bort ris, ljung och mossa kommer fröna lättare ner i den näringsfattiga tallmon. Naturvårdsbranden gör att en del träd dör ljusmängden ökar.

– Det är granarna som dör medan tallarna klarar sig och gör att det blir en ljusare miljö. Vid branden frigörs både mineraler och fosfor, säger Inger Holst.

Arne har stenkoll på alla plantor i reservatet. I dag finns det 252 stycken som har chans att blomma nästa år. 458 plantor är ettåriga och 118 är små groddplantor. I maj 2014 gjordes en naturvårdsbränning på 1,5 hektar.

– Det gynnar både djur, växter och insekter, menar Inger Holst.

Vad är så speciellt med mosippan?

– Den är väldigt vacker och fantastisk. Den är så vacker så man ryser när man ser den. Och sedan är den sällsynt, menar Arne.

Och då kan inte David Tverling hålla tyst.

– Det är härligt med din experimentlusta och att du månar om blommorna, säger han till Arne.

Arne Holmer med sin favoritblomma, mosippa.

Mer läsning

Annons