Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett barnhemsbarn berättar

Ulf Westerblads barndom kantades av långa skuggor och har nu blivit till en bok. Ett barnhemsbarn som två år gammal sattes på en sinnesslöanstalt. Kring allt detta mörka, och vägen tillbaka, ska Ulf berätta om på torsdag kväll.

Annons
Ulf Westerblad vill med sina böcker påvisa hur behandlingen av barn var när han föddes och hur han, som oäktning, blev ett ”offer” på en idiotanstalt.

Det är mycket vi inte vet om de medmänniskor vi möter ute på stan. Ulf Westerblad är ett sånt exempel, men som nu synliggjort sin livsberättelse i en bok, som snart ska följas av ytterligare en.

På torsdag kväll klockan 19 i Sofia Magdalena kyrka kommer Ulf att berätta om sin tragiska barndom. Vägen via sex barnhem för att senare, som 2-åring ,bli placerad på en sinnesslöanstalt, eller idiotanstalt som den kallades, för vuxna män i Dalarna.

Stämplad som efterblivenI boken uppger han att det då, på 1940-talet, handlade om tusentals normalbegåvade barn som hamnade på dessa anstalter. Detta på grund av felaktiga läkarutlåtanden. Han själv var en av dem. Varför placerades du där?

– Det var så att oäktingar sattes på barnhem. Sen skrev läkaren på centrallasarettet i Örebro att jag var otvivelaktigt efterbliven och då hamnade jag på idiotanstalt, som det då hette, förklarar Ulf.

På anstalten fanns 21 vuxna gravt utvecklingsstörda män och Ulf var det enda barnet där. Miljön var förstås hänsynslöst rå för en tvååring. Han kallar den stora utsatta gruppen för, de gömda och glömda barnen.

Varför skrev läkarna dessa bedömningar?– På så sätt blev myndigheterna av med oss. Vi blev undangömda och var inte till besvär.

Lever normaltNär han var sju år upptäckte en föreståndarinna att Ulf nog inte var ett fall för en idiotanstalt. Han läkarundersöktes och befanns vara fullt frisk och normalbegåvad. Men det var så dags då.

Hela hans barndom var ju förstörd och vägen tillbaka skulle bli svår och kantad av andra problem. Nu har han landat, i ett som han säger, normalt liv, även om de djupa såren aldrig kommer att läka. ”Min innersta smärta äger jag ensam” är underrubriken på boken.

Nu tar han ett steg till och skriver på en ny bok. I den går han djupare in i vården och den människosyn som fanns i Sverige i början och mitten av 1900-talet.

– Där tar jag upp rasbiologin på 20-talet, tvångssterilisering och lobotomering. En otäck människosyn. Det här måste lyftas fram i ljuset och synliggöras idag, säger Ulf.

Hoppas att yrkesmän lyssnarPå uppdrag av regeringen pågår en inventering av vad som egentligen hände. Ulf och en mängd andra utsatta har intervjuats för att bilden av behandlingen ska klargöras. Ett försök att få till ett erkännande av myndigheterna och en ursäkt för det lidande många fick utstå. Eventuella skadestånd kan också komma i fråga.

– Jag tror det kommer ett skadestånd. Men allt tar ju så lång tid och jag börjar ju bli gammal, så ett sånt kanske jag inte hinner få del av.

– Nu hoppas jag att många kommer och lyssnar på torsdag, och gärna de som jobbar inom den sociala förvaltningen. Min berättelse om barndomen och alkoholens påverkan av mitt liv kan ge dem som har att jobba med problemen mycket tillbaka, menar Ulf Westerblad.

Föreläsningen följs upp med fika och en diskussionsstund.

Mer läsning

Annons