Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Gubbdagis" en viktig funktion

Varje fredag samlas ett 15-tal karlar i Snavlunda hembygdsförenings storstuga. Ett ”gubbdagis” som både innehåller arbete och en viktig social samvaro, inte minst för de som blivit ensamstående.

Annons
Rast vila. Den sociala gemenskapen hålls högt, inte minst när Gun-Britt Haraldsson serverar förmiddagskaffe.

Frågan är om det manliga sällskapet i storstugan tycker det är viktigast att få något gjort eller att få något sagt när de träffas på fredagsförmiddagarna? Sanningen är dock att de förenar nyttigt underhållsarbete med en lika nyttig social samvaro där historeiberättandet är ett givet inslag.

– Vi har nog hållit på i tre år. Folk måste hjälpa till att sköta allt vi har, och då kände jag att en fredagsgrupp kunde vara nåt som passar oss, berättar Arne Haraldsson som påtagit sig arbetsledarrollen.

Och populärt har det blivit. Antalet arbetsivriga män har ökat hela tiden. Hönan bland alla tuppar är kockan Gun-Britt Haraldsson, men ibland har hon även hjälp av Inger Andersson.

Hur är det att vara ensam kvinna bland alla gubbar?

– Det hinner jag aldrig tänka på. Det går för runt hela tiden, säger Gun-Britt.

Arne har en lång handskriven lista över vilka uppgifter som står till buds just den här fredagen. Det ska klippas och trimmas gräsmattor, staplas ved och spikas fågelholkar.

Dessutom ska strandpromenaden nedanför prästgården vid Kyrksjön ansas och hållas fin. För att frosten inte ska bita sig fast inne i storstugan så drar några elektriker in en värmekabel.

Kollar blodtrycket

En gång om året, på höstkanten, tar Arne med sig sin blodtrycksmätare och dess manschetter får deltagarna runt överarmen, och resultatet bokförs noggrant.

– Vi måste vara måna om arbetarna, det är som på alla företag, påpekar Arne.

Men det är inte enbart kropparna som stärks av arbetet på hembygdsgården. Även själen mår bättre av att komma samman, och att känna sig behövd och ha någon att språka med.

Betalar tillbaka

– Hembygdsföreningen är viktig för hela bygden, så därför vill jag hjälpa till. Lite att betala tillbaka för den nytta jag har av föreningen och deras aktiviteter, menar Kjell Andersson från Torpa.

Sven-Olof Säbom är en av flera i gänget som mist sin livskamrat, och som nu framhärdar livet som ensamstående. Han dras med dåliga händer, rygg och diskbråck vilket gör att han inte längre kan göra så mycket.

– För mig är den sociala biten viktig. Jag är ensam så det här är perfekt och lite av ett guldkorn varje gång, säger han.

Det märks att de har roligt ihop, och historierna duggar tätt i ett humorfriskt samkväm runt bordet. För trots alla arbetsuppgifter Arne letat fram så får det inte inkräkta på fikarasten och lunchen. Det vore som att svära i kyrkan tvärs över vägen. I dag är det ny fredag, nya arbetsuppgifter, nytt fikabröd och förhoppningsvis inte rester till lunchen.

Mer läsning

Annons