Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plats på scen för Ewa-Lena

En revyräv med ett stort intresse för både historia och kläder. Så kan man beskriva Ewa-Lena Sjökvist i Närkesberg. Hon har spelat revy både i Kumla och i Närkesberg, och den före detta stadstjejen brunner nu för att hålla landsbygden levande.

Annons
Historisk garderob. ]Kläder och historia är stora intressen för revyräven Ewa-Lena Sjökvist. Att kombinera de två, och arrangera historiska modevisningar, är naturligtvis klockrent.

Ett gnistrande vitt snötäcke bäddar in den lilla byn Kopparberg utanför Närkesberg och den intilliggande Hjärtasjön. Här är Sjökvist ett vanligt namn och Ewa-Lena är en ingift sådan. Men efter att ha bott i trakten sedan 1987 känner sig Kumlatjejen mer som en lantis än som stadsbo.

– Min mamma var förvånad när jag skulle flytta ut på landet, och undrade hur jag skulle klara mig utan all service i stan. Men nu trivs jag jättebra, jag har blivit lite bondmora, säger Ewa-Lena.

Gården som hon och maken bor på är hans föräldragård. De har några får, men mest för att hålla landskapen runt omkring öppna, och det är inget som de tjänar några pengar på.

Ewa-Lena jobbar halvtid som musiklärare på Fylsta skola i Kumla. Där får hon utlopp för det stora musikintresset som alltid har funnits i hennes liv.

– Det började redan när jag var liten. Min mormor spelade revy på 30-talet och hon lärde mig kupletter, som jag sjöng i olika sammanhang. Utklädd förstås. Sen när jag blev tonåring slutade jag, och började spela i rockband i stället, berättar hon.

I vuxen ålder vaknade intresset för musik och teater åter till liv. Numera sjunger och spelar hon ofta vid olika tillställningar i trakten. Ewa-Lena var med från starten av revyn i Kumla på 1980-talet, och hade ett finger med i spelet när Närkesbergsrevyn kom till.

– Två av varandra oberoende personer kom till mig då jag sa att vi borde ha en revy. Och så blev det, minns Ewa-Lena, som också deltagit i Jubileumsföreningens föreställningar i Askersund.

Förutom att vara en trogen aktör på scenen bidrar hon med att sy en del av scenkläderna. Att sy är nämligen ytterligare ett stort intresse. Framför allt är det historiska kläder som fascinerar.

– Jag har samlat på kläder i många år och för några år sedan började det bli rätt fullt i alla garderober. Då föreslog min man att jag skulle flytta ut till vinden i huset på gården. Jag fick plats med allt och upptäckte hur mycket jag egentligen har.

Det var startskottet till att starta firman Heartlake Costume and Music. Genom den arrangerar hon historiska modevisningar och hyr ut maskerad- och teaterkostymer, samt sjunger och spelar. Hon kan också sy upp särskilda utstyrslar på beställning.

Vad är det som är så spännande med historiska kläder?

– Om man tittar på kläderna genom historien så speglar det hur samhället har sett ut. Det är roligt att läsa exempelvis om vilka regler som har gällt för kläder, som till exempel att fattiga under en viss tid inte fick använda spetsar, berättar Ewa-Lena.

Hon visar vinden där klädställningarna står på rad. Det glittrar och frasar när hon letar fram speciella plagg. Hon har inte sytt upp allt själv, utan en del har hon köpt. Annat har hon fått av folk som vet om hennes intresse.

Att övergå till att bli sömmerska, och sy kläder på beställning, exempelvis brudklänningar, det är dock inget som lockar.

– Nej, jag vill nog kunna använda min fantasi lite mer fritt.

Att få ihop livet med dessa skilda intressen, samtidigt som maken ibland bor borta i veckorna på grund av jobbet, och barn ska skjutsas till kompisar och aktiviteter, kräver naturligtvis en hel del logistik när man bor så avlägset som Ewa-Lena gör.

– Ja, man får ju försöka samordna, och göra två saker när man åker in till stan. Passa på och handla efter att man har jobbat, exempelvis. Försöka minimera tiden man åker bil så mycket som möjligt.

Hon tycker inte riktigt att beslutsfattarna alltid förstår villkoren för de som bor på landsbygden. Bara det att man diskuterar att släcka gatubelysning på småorterna, det ser hon som vansinnigt.

– Det är inte så långt in till stan från landet, men det är väldigt långt till landet från stan.

Mer läsning

Annons