Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Badplatsen där bara vissa får bada

En insändare till NA har rört upp känslor kring Sörälgens camping och badplats. Flera Hälleforsbor har berättat att de har blivit nekade att vistas på badplatsen.

Annons
Allemansrätten. ”Normalt så gäller allemansrätten vid stränder inom anläggningar. Då har man ingen rätt att neka människor att vara där”, Sten Renglin, länsstyrelsen.

I insändaren berättar en man att han och hans son blev nekade att köpa glass i kiosken på Sörälgens camping. I en facebook-grupp har insändaren väckt stor uppmärksamhet och många har delat med sig av egna erfarenheter av campingen.

En kvinna, som vill vara anonym, blev nekad att vistas på badplatsen när hon var där för ett par år sedan.

– Vi skulle hälsa på en kompis som bodde på campingen, men blev bortkörda innan vi hunnit fram till husvagnen. Då gick vi ner till badplatsen, men ägarna följde efter och sa att vi inte var välkomna där heller, säger kvinnan.

Sällskapet lämnade platsen och har inte åkt tillbaka sedan dess.

– Folk åker inte dit och badar längre, man får ju inte, säger hon.

Silke och Walter Krips driver Sörälgens camping sedan 2001. De medger att de har avhyst människor från området.

– Badplatsen är för liten för att rymma både campinggäster och allmänhet. Det finns en allmän badplats bara några hundra meter bort, varför kan de inte bada där och köpa sin glass på Statoil? säger Silke Krips.

Hon påstår att allemansrätten slutade att gälla på badplatsen när kommunens servitut upphävdes 2005.

– Hällefors är den vattenrikaste kommunen i Sverige. Var är logiken i att alla ska komma just hit och bada?

Sten Renglin, länsstyrelsen, har rådfrågat en av myndighetens länsjurister och ger generell information om vad allemansrätt och strandskydd ger för rättigheter.

– Det är bara om området räknas som en privat tomt som begreppet hemfrid kan tillämpas och därmed utestänga allmänheten. Normalt så gäller allemansrätten vid stränder inom anläggningar. Då har man ingen rätt att neka människor att vara där, konstaterar han.

Vanligtvis räknas en camping inte som tomt, utan som anläggning. Detta skulle betyda att markägarna inte kan bestämma vilka som får nyttja badplatsen. Enligt strandskyddslagen och allemansrätten ska generellt 100 meter från strandlinjen vara fritt för vem som helst att nyttja, och en fri passage genom campingen ska finnas så att badgäster kan komma och gå som de vill.

Ägare av en anläggning

har dock rätt att ta ut en skälig avgift om badgästerna använder faciliteter som man har lagt pengar på, som till exempel brygga eller hopptorn.

Men Silke Krips är fortsatt övertygad om att allemansrätten inte innefattar badplatsen.

– Länsstyrelsen har fel. Allemansrätten gäller inte på campingområden, hur ska annars campingar kunna få in pengar?

Fakta: Allemansrätt

Allemansrätten omnämns i regeringsformen och handlar om att alla ska ha tillgång till naturen.

Ofta är allemansrätten utökad i områden som skyddats till förmån för friluftslivet, till exempel strandskyddade områden. Strandskyddet gäller generellt 100 meter från strandkanten på sjö och hav.

Generellt strandskydd gäller vid havet, alla insjöar och vattendrag. Strandskyddet syftar till att ge allmänheten tillgång till stränder och att bevara goda livsvillkor för djur och växtliv.

Det går att upphäva strandskyddet om man har särskilda skäl, men vid alla dispenser och upphävanden måste man lämna en fri passage närmast vattnet. Särskilda skäl för strandskyddsdispens kan till exempel vara att:

• den aktuella platsen är belägen på redan ianspråktagen mark

• det avser ett område som behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen kan inte ske utanför området.

För att få strandskyddsdispens måste man ansöka om detta och få det godkänt av länsstyrelsen.

Källa: Naturvårdsverket

Mer läsning

Annons