Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lekfull ”clown” med barnasinne

Barnasinnet är välbehållet och fräscht. Majvors ögon glittrar av glädje men har också ett stänk av busighet. Hon har aldrig slutat leka och kan konsten att dela med sig av det lekfulla.

Annons
Lekfullheten. Hon kan konsten att se livet från den ljusa sidan och hitta möjligheterna. Med bevarat barnasinne och nyfikenhet möter Majvor Nilsson sin omgivning.

Hon får mig ofta att tänka på en liten flicka, liten och nätt med sinnet öppet mot världen. Hemmet utstrålar ett välkomnande som känns både behagligt och varmt. Inga krusiduller utan i all enkelhet, men ändå så särskilt. Majvor skrattar lågmält, ser tidvis nästan lite blyg ut, men har inga prob-lem att ge uttryck för åsikter om såvläl stort som smått.

Hon växte upp i Eskils-tuna som storasyster till sin fyra år yngre bror Kalle. Mor var hemmafru och far jobbade inom Assa, på verkstadsgolvet.

Kanske var det här någonstans som intresset för barn föddes. Majvor upplevde att hon ofta fick ta hand om sin bror, att hon var den där stora-¿systern som såg till att Kalle inte gjorde sig illa. Senare, efter att ha varit springflicka i en blomsterbutik, började hon jobba som piga i en familj, där hon tog hand om både hem och barn.

– Mycket har förändrats. Samhället såg verkligen annorlunda ut då. I dag är det svårt för ungdomar att få jobb. Kraven är höga, nästan omöjliga.

Barnen har alltid stått i centrum i Majvors liv. När de egna fem anlände till världen ledde de henne in i kyrkans barnverksamhet. Hon följde med som förälder och en dag i början av 70-talet ställde prästen frågan om barntimmeledare. Visst, Majvor tvekade inte och kombinerade uppgiften med att också vara dagmamma. Drygt tio år senare erbjöds hon en fast tjänst inom Hällefors församling med uppgift att hålla i barnverksamheten. Nästan ett par decennier senare valde Majvor att gå i pension.

Kanske har hon slagit av på takten.

– Eller också går allt långsammare. Jag vet inte, men jag tycker jag jobbar lika mycket fortfarande, säger Majvor och skrattar.

Engagemanget i Reumatikerföreningen känns viktigt och en möjlighet att träffa roliga människor. Majvor är ledare för olika grupper, bland annat en läsecirkel där deltagarna bland annat läst om Astrid Lindgren.

– Och sagorna. De är ofta lika givande för vuxna som för barn.

Även om barnen inte finns omrking henne varje dag är de fortfarande en viktig utgångspunkt. Hon pratar om barnbarnen och skiner omedelbart upp.

– De kommer hit och tar med sina kompisar. Någon av kamraterna lär visst ha sagt att ”... din mormor är så kul, för hon leker ju ...”. Och det gör jag . Vi leker kurragömma här i huset, mörkerleken eller något annat. Det är kul.

Den lilla flickan i henne är tydlig. Lekfullheten ger hon inte avkall på.

– Det skulle bli för trist.

Och hon har också en egen clown. Den föddes redan på 80-talet, har levt och utvecklats till en fullfjädrad figur.

– Allt började med att vi ordnade cirkus inom kyrkans barntimmar. Jag hade bara en rolig hatt och ett paraply. Det var ett förs-ta trevande försök, men roligt.

Nu finns clownen där, sminkad och fullt kostymerad, och under årens lopp har Majvor gett olika föreställningar för barn. Senare i sommar åker hon till dottern Gudrun i Småland och tar clownen med sig för att uppträda.

– Clownen är tacksam, en rolig roll. På ett enkelt sätt kan man visa att det inte är så farligt att göra bort sig. Clownen är lite knepig och kan göra saker bakvänt, utan att något hemskt händer. Det kan vara befriande.

Mycket övning ligger bakom. Majvor lämnar inget åt slumpen.

– Det ska se så spontant ut som möjligt och det kräver en hel del. Även om jag improviserar finns det en grundstomme, jag vet exakt vart jag ska gå och stå, vart musiken ska in och så vidare. Målet är viktigt.

Skrattet får gott om plats här. Det är ju det som ska lockas fram.

– Strattandet får oss att må bra, lyfter oss mentalt.

Glädjen måste tas på allvar.

– Vår värld är rörig och tilltrasslad, ibland är det svårt att leva. Människan är så utvecklad att det blir invecklat.

Även om gudstron alltsedan barndomen är stark kommer tvivlet. Men stannar inte länge.

– Positivt lagd? Jag är nog både och. Det kan blixt-¿ra till, som i ett aprilväder. Men de positiva tankarna kommer mest naturligt, inget kan vara för illa. Även om det är besvärligt så ordnar det sig.

Hon har en förtröstan, där någonstans i magtrakten, i själen, finns känslan.

– Jodå, det löser sig alltid. Det måste ju gå.

FAKTA

Namn: Majvor Nilsson.

Ålder: 73 år.

Familj: Maken Bo, fem barn, sex barnbarn.

Bostad: Villa i Hällefors.

Detta visste du inte om Majvor: – Kanske folk inte vet att jag faktiskt läser sagor bara för mig själv.

Majvor om...

... politik? – Vi ska vara rädd om vår demokrati och ta reda på vad de olika partierna står för. Sen måste du rösta. Annars har du ingen rätt i världen att gnälla på regeringen. Att kunna rösta är en rättighet men också en skyldighet.

... världsfreden? – Den måste vi ordna till. Men det går inte så länge som människan måste hämnas. Kanske det inte är lätt, men vi måste älska våra fiender.

... kultur? – Är viktigt, i alla former. För att kunna levandegöra sig som människa.

... det som skrämmer? – Olyckor och orättvisan när barn och unga dör för tidigt.

... det som gläder? – Nästan allt gör mig glad. Det är bara att se sig omkring.

Mer läsning

Annons